Minnen...

Ibland så trillar poletten ner och jag förstår att du aldrig mer kommer komma tillbaka hit. När jag den stunden förstår, blir det tomt och många tårar rinner nerför mina kinder. Saknaden blir så stor och minnena av dig så klara. Linn, min tröst är att det inte bara är jag som saknar dig så mycket, vi är många som längtar efter dig och självklart vet jag att vi kommer få ses igen, men när vet jag inte?
Vårt sista samtal två dagar innan du lämnade jorden, ringde du sent på kvällen och Valentino låg och sov så jag viskade och du undrade varför, du var så exsalterad och ville att jag också skulle vara det.
Du hade hittat ett kasettband vi spelat in när vi var mindre och du tyckte det var så roligt och du satte luren vid bandspelaren så jag skulle höra det, jag var trött och skulle sova men var glad över att du var så glad.
Vi sa god natt och bestämde att jag någon dag skulle komma över till dig för att lyssna på bandet, den dagen kom aldrig.

Jag och Linn spelade in många sånna skämt band, redan som pyttesmå tjejer och de följde oss upp i tonåren, vi gjorde skämt filmer med stora syrran och lillebrorsan. Jag och Linn skrev sånger och ibland när vi lagade mat tillsammans, gick ut med hunden, sminkade oss på toaletten eller något annat brukade någon av oss plötsligt säga "Hej och välkommen till ett program för alla!" och så låtsades vi att vi hade ett program om just det vi höll på med och vi spelade olika slags människor, med olika dialekter, ursprung och talanger.
När vi bodde tillsammans gjorde vi en varsin tecknad serie om den andra där vi överdrev varandras fel och misstag vi störde oss på, de blev riktigt roliga.
En natt minns jag att vi inte kunde sova, så då gjorde vi ett eget kortspel med lustiga familjen.
Linn skrev hela mitt slut projekt i gymnasiet som handlade om gatubarn, jag var skoltrött och hade ingen lust med nått gällande skolan, men hon satte sig glatt ner vid datorn och passionerat skrev hon arbetet åt mig och jag fick VG!
På mitt bröllop kunde hon inte hålla tal till mig och Mikael för hon bara grät, så hon fick sätta sig ner igen. Underbara Linn! Så full av kärlek, hon älskade sin familj så mycket.

Linn, hur skulle man inte kunna sakna solensstrålar, fågelkvitter eller en ljusblå himmel?
Hur skulle man inte kunna sakna den ljumma vinden blåsande genom håret, regnet efter en het dag, smaken av söta jordgubbar eller doften från de rödaste rosor?
Linn, hur skulle man inte kunna sakna dig?

"Yeah I think about you, I think about me, I think about us.
Yeah I love you so, soooo, so much.
And I know that we, we will be inlove, and tears from sky say goodbye to you my love.
And every time I look into the eyes of you, I know that we were meant to be right from
the start. And if you love somebody then let him go, and if he comes back to you, you will know."

By: Linn 17 år, Joy 13 år

Innanför Paradisets Portar...

Snart en vecka har gått på det här nya året, 2011.

Det är snöstorm ute och jag kom precis in från en promenad tillsammans med killarna. Jag drömmer om att det här året ska få bli motsatsen till 2010 och jag längtar efter att få se det underbara som jag tror och vet väntar mig. Att växa som människa är inte alltid lätt och det vi lär oss är inte alltid det vi vill lära oss, men vi växer och mognar som människor.

Jag fick i julklapp av min mamma en bok som heter Innanför Paradisets Portar, det är en bok om en kvinna som länge legat sjuk och får för en tid lämna jordelivet och följa med upp till himlen. Den här boken borde varje kristen läsa, den ger sån glädje och döden vilken jag tror alla vi varit rädda för någon gång blir inte alls skrämmande. När man läser den förstår man att det här livet vi lever här och nu har en så stor betydelse även för vårt fortsatta liv där i himlen. Varje god tanke, varje vänligt ord, varje gång man bryr sig, förlåter och välsignar andra har en så stor betydelse för evigheten. Det är så viktigt att förstå att allt vi gör får vi tillbaka och det jag fascinerats mest över hittills i boken, då jag ännu inte kommit så långt än. Var ett gäng ungdommar med en hög konstnärlig talang som gjort i ordning ett rum i ett hus till den här kvinnan som besökte himlen. De hade spritt ut rosor med långa stjälkar i klar rött, gult och rosa i hela det marmorerade rummet och på nått himmelskt sätt fått rosorna att stanna så i marmorn, de gick inte att plocka upp även om de såg ut så. Jag har svårt att förklara det, men ser det i min fantasi.

Jag blev så förbryllad för det måste vara så obeskrivligt vackert och varför de gjorde det här rummet så vackert för henne var för att hon hade brytt sig om dom, de här unga flickorna och pojkarna när de levde på jorden. Det fick hon igen sen i himlen. Jag är absolut ingen person som brukar ta mig tid och läsa, har aldrig varit sån. Men den här boken är så fantastisk att jag måste fortsätta...