28 december 2011

Christmas...

Lite snö fick vi trots allt, men nu känns det som våren snart är här, härligt men konstigt. Min jul spenderade jag tillsammns med min mans familj, hans föräldrar, tre syskon och deras barn. Mikael har två bröder, en äldre och en yngre. Den äldsta har två barn födda samma år som våra, våra pojkar 2009 och våra flickor 2011. Den yngre brorsan väntar sitt första barn och så får vi inte glömma lilla syster Liselott som snart fyller 21. Dagen innan var vi hos min familj och hade en mini julafton tillsammans med mina två syskon, min systers barn och mina föräldrar. Fick min absoluta favorit parfym i julklapp, Hypnose by Lancome bland mycket annat. Sen bar det av till svärföräldrarna som bor en bit utanför Upsala där vi spenderade två nätter. På julaftons morgonen tog vi en skön promenad till Harbo kyrka där man fick tända ett ljus för någon som behövde möta Guds kärlek och det gjorde jag. Sen blev det Kalle Anka och en god traditionell julmiddag med blana, som min svärmor lät mig göra. Blana är en blandning av messmör, grädde och florsocker, smakar som mildare messmör. Jag vet inte varför man har det egentligen? Men det är deras tradition. Barnen kunde heller inte känna igen fabror Magnus bakom tomte skägget, utan de tackade artigt och såg på honom med förväntansfulla ögon.
På kvällen sen blev det en skön och kall julpromenad under den otroligt vackra nattsvarta stjärnhimlen. Det var länge sedan jag såg en sån, dom finns inte i stan. Miljontals stjärnor tindrade för oss på den här speciella dagen. Hur kan människor inte tro att det finns en Gud efter att ha sett nått så vackert? När vi kom hem blev det kortspels duell mellan mig och mina tre svägerskor. Mycket skratt och flummeri blev det och som pricken på i:et så tog jag klistermärkena från svärmors mandariner och satte på allas pannor. Jag måste varit övertrött? Våra män fick säga till oss av allt buller vi förde, så inte barnen skulle vakna. Dagen efter blev det Stockholm igen och träff med resten av släkten hemma hos min stora syster. Det har vart en skön jul, det har gått fort och nu är granen och stjärnan borta hemma hos oss. Ser fram emot ett nytt spännande år!

20 december 2011

Himlen

Himlen blir så verklig när man förlorat någon man älskar. Inte för att jag inte trodde på den förut innan Linn gick bort. Men nu när hon är där så har himlen fått en ny plats i mitt hjärta, en mer verklig plats och livet har fått en ny innebörd. Det är lätt att upptas av livets alla nödvändigheter, stress, ytlighet, relationer som kanske inte fungerar, laga mat, städa och alla dessa utgifter.
Men när man får tid att stanna upp och vända sin blick mot Jesus, då förändras allt och man får rätt perspektiv på livet. En av mina favorit platser är vid mitt vackra, vita piano. Även om jag inte är speiellt duktig eller kan så värst mycket piano, så är det där jag brukar uttrycka min kärlek och tacksamhet till Gud genom min sång. Idag fick jag en sån stund när lillan sov och Valentino bakar hos min kusin. Jag har skrivit en sång om himlen, en väldigt enkel text med några få ackord. Himlen är verkligare än vad man tror och när jag sjöng den idag så kändes saknaden av Linn så stor. Livet hinner ifatt ibland när man får en stund för sig själv, men jag känner mig så tröstad av Gud. Hans kärlek gör mig trygg och stark. Vart skulle vi vara utan den största gåva som någonsin kommit hit till jorden? Och om några dagar ska vi fira den stora dagen! Mitt hjärta fylls av en oändlig tacksamhet. En tacksamhet för att vi fått ett ljus som lyser genom det djupaste mörker. Ljuset från himlen.


"Jag ser en himmel lyser så klar, den närmar sig
Portar av guld, ett ljus så starkt, förvandlar mig
Jag vill leva nära Dig, resten av mitt liv
Jag vill ära dig med min sång, min sång

Du är helig, Du är helig
Du kommer snart
Du är helig, Du är helig
Du kommer snart tillbaks"

16 december 2011

KTH people

Igår var det torsdag om du inte visste det. Jag befann mig då på KTH för ovanlighetens skull, varför då? Kanske du undrar, de som känner mig vet att KTH är nog de sista stället jag Joy Carlson skulle befinna mig på. Men en av mina underbara celltjejer Polin pluggar där och har en kristen skolgrupp som hon är ordförande för, där hon brinner för att få ut det kristna budskapet till människorna hon befinner sig omkring. Gud har verkligen förvandlat hennes liv och gjort otroligt mycket i hennes hjärta.
Vilket jag vet eftersom vi gått i samma
 klass ett antal år. Hon frågade mig, Stephanie och Carolina som även hon går i min cell om vi ville komma dit och sjunga några sånger. Kalle Peltola blev vår gitarrist och jag måste säga att vi blev ett väldigt bra team tillsammans.
Amazing grace (i pop version), Ljuset från himlen, Stilla natt och en egen skriven låt av Kalle blev låtarna vi sjöng under deras lunch. Det var kul att få dela med sig lite av det vi tror på fast på ett otroligt enkelt sätt.
Hela den här världen behöver något mer en det som vi ser, den behöver
ljuset från himlen som Carolina sjöng om och vi alla fick sprida lite av det ljuset bland de här ungdomarna som slitit för slut tentorna och kanske bara behövde få höra om något annat. En uppmuntran i vardagens gråa färger.
Vi vet inte alltid vad livet kommer bjuda på, men när vi har Gud så har vi alltid ett ljus i mörkret. Mina två älsklingar följde så klart med också, båda skötte sig exemplariskt och Valentino tyckte det var roligt att få följa med.
"Mamma sjunga..." Sa han nöjd och glad när vi skulle ställa oss på den lilla scenen.
Jag hoppas att vi fick tända en gnista av hopp i deras hjärtan som kommer påminna dom att det finns något mer...

                                                                  





(Det blev något fel med bilden näst längst upp som jag inte lyckats fixa?)

12 december 2011

Tankar en december morgon...

Idag vaknade jag av Valentinos rop innefrån hans rum "Pappa Micke! Pappa Micke!" jag tvingade upp min trötta kropp som egentligen inte ville lämna det varma sköna duntäcket. "Pappa jobbar, kom och vila med mamma..." säger jag positivt, men nu var det Bolibompa och välling som stod på Valentinos lista. Efter det var fixat lyckades jag övertala min envisa lilla pojke att mamma skulle få vila lite till. Jag gick tillbaka till min lilla Sunday som fortfarande sov tungt 07:30 på morgonen, en riktig liten sömntuta. Hon var så varm och go. Jag lyckades somna ett tag till, men sen var det en sur liten grabb som tvingade upp tjejerna ur sängen för att äta frukost och titta på teve.
Efter en utdragen frukost med amning, smulor på matta och lek med maten blev det sova igen för lilla solen och önskefilmen Robin Hood för Valentino medan jag diskade. Nu sitter jag här och samlar mina tankar inför dagen som kommer. Jag sitter och tittar ut genom mitt fönster och undrar vart snön är någonstans? Jag ber till Gud att vi ska få en vit vinter, speciellt för barnens skull. Jag tänker på alla små barn som får ligga på sjukhus den här julen, man glömmer ibland att det finns en värld utanför ens fyra väggar. Många familjer kämpar den här julen. På Astrid Lindgren har de clowner och målarverkstad för sjuka små barn för att göra vistelsen på sjukhuset roligare. Jag tänkte att jag skulle kunna jobba som en sån där clown, tänk att få sprida glädje och kärlek till barn som kämpar med sin hälsa. Men ännu bättre att kunna få sprida Guds kärlek till familjer som inte har något att tro på eller vila sina trötta huvuden emot. Världen utanför kämpar, men Jesus föddes den här årstiden för att var och en skulle få ljuset tillbaka in i sina liv. Jesus föddes den mörkaste tiden på året, det fanns nog en mening med det. Nu behöver vi mer ljus än någonsin, varför inte krama om den som sitter bredvid dig på bussen, önska en underbar dag till expediten på H&M, le lite extra till ett barn som gråter, hjälpa den gamla damen med matvarorna eller ringa din vän och bara berätta hur mycket den betyder för dig. Det värsta som kan hända är att någon ger dig en snyting, men det gör ingenting. Julen är kärlekens och familjens årstid, vi ska slösa med glädje och kärlek till alla runtomkring!

9 december 2011

Christmas Time

Det är ca ett år sen jag påbörjade min blogg, en sida där jag skriver om mitt liv på alla möjliga olika områden, familj, Gud, intressen, saknad, sorg, glädje och bara mina tankar om livet. Min lilla dotter har nu hunnit bli tre månader och jag tycker hon är perfekt, fantastisk på alla sätt. Hennes blick är sån att när hon ser på mig eller min man så ser hon så förälskad ut, hennes ögon bara lyser av kärlek, hon är så speciell och så mild på alla sätt. Hon är min sol som lyser upp i det mörka vintervädret. Nu är julen snart här och julstämningen är på topp här hemma, stjärnan hänger i fönstret, julmusiken är på, granen är klädd och vi har bakat pepparkakor, två fick hänga i Valentinos fönster. De tre årliga julkonserterna är avklarade, de va i princip fullsatta och det var härligt att få vara med ännu en gång trots en nyopererad liten Valentino, en krasslig make och en tremånaders bebis. Allt blir vad man gör det till! Nu äntligen har Valentino fått göra sin operation och allt har gått bra. Nu är han här hemma och myser med mig och Sunday Linn, jag njuter av min vackra lilla pojke.
Åh, om det ändå gick att beskriva med ord hur underbar han är! Han är en liten ängel från himlen, så klok, snäll, rolig och känslig på det sättet han förstår så mycket mer än vad man tror. Idag startade vi dagen med Beethoven den stora St Bernards hunden, en ny favorit film för min lilla Tino. Det spelar tydligen ingen roll att det ska vara tecknat. Önskar man hade tid för att ha en sån där stor fantastisk hund, helt underbar. Men vem vet? En katt kanske det blir i framtiden. Tiden rusar iväg och jag ser fram emot ledigheten tillsammans med min lilla familj. Har faktiskt inte påbörjat julklappshandlingen än, men ser fram emot det enormt. Älskar att få köpa presenter till nära och kära. Jag och Micke funderar fortfarande på vad vi ska ge varann i år, vi får se om vi lyckas köpa något, annars blir det en gemensam present som vi unnar oss.
Nu blir det lussebullar, pepparkakor och glögg i mängder. Det är viktigt att njuta av julen, den kommer bara en gång om året och är faktiskt inte så lång. Så nu njuter jag av livet och ser fram emot ett nytt år som närmar sig med stormsteg.... God jul!




28 oktober 2011

Sofia, Linn & Michael

Tiden går och nu närmar vi oss november. Men idag är det den 28 oktober, en dag som varit mycket speciel för en viss person och inte minst hela min familj.
Det var den här dagen min syster Linn föddes, hon skulle blivit 27 år idag. Hon älskade sin födelsedag. Det känns konstigt att hon inte är här, saknaden är fortfarande stor medan livet ändå fortsätter att ticka på. Jag satt vid mitt piano här om dagen och sjöng, helt plötsligt kom alla de här minnena upp i mitt hjärta. Jag och Linn sjöng ofta tillsammans, improviserade nya texter och melodier. Vi hade så roligt tillsammans, det fanns ju saker som bara hon och jag skrattade åt och blickar bara vi kunde tyda. Men de är härliga minnen nu som jag bevarat djupt i mitt hjärta och aldrig kommer glömma. Men när de kommer upp rinner tårarna på mina kinder och en djup suck av saknad ligger i mitt bröst. I dag så fick jag ett sms från min älskade stora syster Sofia, det var skickat till mig och min lillebror. Hon skrev att idag så har Linn sin stora födelsedagsfest i himlen och det tror jag verkligen! Hon skrev också hur mycket hon älskade oss. När man förlorat någon blir man så medveten om allt runtomkring, allting blir så betydelsefullt. Min syster Sofia och min bror Michael är jag så otroligt tacksam över och jag är så lycklig att dom finns vid min sida. Dom förgyller livet! Och även om man kanske inte har ett syskon eller en stor familj så finns det alltid någon i ens liv som betyder mycket för en och de relationerna ska man ta hand om, vårda och verkligen våga visa sin kärlek. Det viktigaste vi har är dom som står oss närmast. Min älskade lilla Sunday Linn ligger här och sover bredvid mig i sina ljusrosa mjukisbyxor med silverprickar på och jag inte sluta förundras över hur lik hon är alla mina syskon på ett eller annat sätt. Hon är verkligen en liten ängel från himlen, en varm present direkt ifrån Guds famn in våra liv...

26 oktober 2011

Åtta veckor...

Nu har det gått åtta veckor sen min lilla Sunday Linn kom hit till oss. Tiden rusar iväg och livet som två barns mamma är lite annorlunda, men inte mer annorlunda än jag förväntat mig. Jag kan tycka att två barns livet är egentligen som vilket annat arbete som helst, jag har mycket mer på "att göra listan" nu och det är två som kräver min uppmärksamhet på helt olika sätt. Men det är fantastiskt att ha två små kycklingar och jag skulle aldrig byta ut det mot något. Känner mig priviligerad att vara en ung mamma. Men i den här djungeln av blöjbyten, matlagning, barnvagnar, pott träning, parkbesök och gnäll så tänker jag inte tappa bort mig själv. Drar mig inte för att lägga lite extra lila ögonskugga på det trötta ögonlocket eller lite oranget läppstift på mina läppar eller ta en extra lång dusch när barnen sover eller hetta på platttången fast det bara är 10 min tills vi ska gå ut genom dörren. Ibland sätter jag mig vid pianot och sjunger några truddelutter för att komma på andra tankar eller varför inte möblera om i sovrummet. Tror det är väldigt viktigt att i den här djungeln fortsätta vara sann mot sig själv och våga vara den man är född till att vara och ta med barnen i ens drömmar.
Mycket har hänt på de här åtta veckorna som gått. Min lilla Tino som han nu börjat kalla sig själv har hunnit bli 2 år! Och den dagen firade vi med buller och bång tillsammans med kusin Rose hemma hos min stora syster Sofia. De var ballonger i taket, godis, massa presenter och en varsin tårta till deras ära. Det var en underbar dag! Några dagar efter det blev det Astrid Lingrens för min lilla kille som skulle laga ett läckage från urinblåsa till njurarna. Men efter att de insett att det skulle krävas ett annat ingrepp skickade de hem oss, men alldeles för tidigt tyvärr. Så det blev akuten den natten eftersom Valentino inte kunde kissa själv och när vi trodde det var över så fortsatte de att göra misstaget att skicka hem oss, så efter två akuten besök blev han kvar på Astrid Lindgrens för att han fått en så ovanligt kraftig infektion. Där fick han ligga veckan ut, men Gud var med oss verkligen! Nu mår han bra och det är det viktigaste. Men snart väntar den riktiga operationen och det känns självklart jobbigt, men då kommer det här lilla felet han har kunna åtgärdas på riktigt och han kommer bli helt bra. Hösten är verkligen här och vintern närmar sig långsamt men ändå snabbt. Jag tycker det är mysigt, det är så vackert med de gula löven som dalar ner från träden och täcker asvalten här inne i stan. Måste lämna in min vita vinterjacka på kemtvätten nu, för frysa är något jag inte tänker göra den här vintern.


5 september 2011

Home Sweet Home






Sunday Linn


Lägg till bildtext
Sunday Linn Novella Carlson föddes sensommaren den 31 augusti 2011, sista dagen på månaden. Hon var beräknad den 3 september enligt ultraljudet, men jag kände att det här var en liten augusti tjej. Man kan aldrig vara säker, men i mitt hjärta visste jag att hon skulle komma innan månaden var slut och det gjorde hon. Förvärkarna började redan dagen innan på Mikaels födelsedag, men de var varken starka eller speciellt regelbundna, men jag kunde ana att det kanske var något på gång ändå. Vi var hos barnmorskan samma dag och jag berättade lite hur jag kände och hon frågade skämtsamt om jag ville stanna och föda. Jag åkte hem och Mikael till jobbet, på kvällen gick vi till Pizza Hut bara jag, Mikael och Valentino för att fira Micke som fyllt 29 år den dagen och jag kände att något var i görningen. När klockan slog nio började förvärkarna komma med 10-12 minuters mellanrum, men var inte smärtsamma. Vi hyrde film, köpte godis och klockade värkar den kvällen, jag förberedde min stora syster på att något kunde hända. Vi gick och la oss, men vaknade strax efter för vi kände att det var tid att lämna Valentino, sen kl.02:10 gick vattnet och vi åkte direkt in till SÖS. Vilket jag var tacksam över, jag fick lustgas med en gång och fick en positiv upplevelse av den första perioden av öppningsarbetet. Jag och lustgasen blev nära vänner den kvällen och jag har nog aldrig varit så snurrig och pratsam någon gång i mitt liv. Micke har påmint mig om mycket jag sagt och en gång sjöng jag mig igenom en värk och ropade "Im a rock star!" och när jag kom ur lustgasen sa jag till Micke att jag trodde jag var en rockstjärna. Vi skrattade en hel del. Men när jag öppnats 8/9 cm och det gjorde riktigt ont fick jag chansen att få ryggmärgsbedövning vilket stannade av allt och jag fick vila, men det resulterade i att den här förlossningen tog en och en halv timme längre än Valentinos. Jag hade de mest fantastiska barnmorskorna som hjälpte mig på de mest underbara sätt och det gav mig en väldigt positiv upplevelse.
Nu har det gått fem dagar sen min vackra lilla prinsessa valde att komma ut och in till den här världen. Jag måste vara världens lyckligaste människa, glädjen är obeskrivlig. Jag kan inte sluta förvånas att man faktiskt glömmer de där hemska förlossnings smärtorna, trots att magen inte är i den fina form den var innan och det värker i kroppen, så är det enda jag kan tänka på den vackra ljuvel som ligger på mitt bröst och sover tungt. Hon är perfekt på alla sätt, den välformade näsan, de mörkblå vackra ögonen och den alldeles utsökta lilla munnen med större underläpp än överläpp som hon ärvt från min sida av släkten. Hon är lik mig till utseendet och är otroligt snäll och harmonisk.
Varje liten nyfödd människa är ett bevis på att Gud verkligen finns, min dotter är en present från himlen. Förra året förlorade jag min stora syster, men nu har jag fått tillbaka en dotter som ger mig så mycket glädje och jag kan inte beskriva min tacksamhet! Sunday Linns namn hade vi bestämt redan innan vi visste att vi väntade en flicka. Sunday betyder inte bara söndag utan även "Sunny day", solig dag och Linn fick hon efter min stora syster som betyder "Ett flöde av godhet" sen har vi gett henne ett tredje namn Novella som är italienskt och betyder "Poem", dikt....Nu äntligen är hon här!





26 augusti 2011

26 Augusti

 26 Augusti är en dag som alltid kommer väga tungt i mitt hjärta. Jag vaknade tidigt den här morgonen, men det var inte förrän jag tog steget in i den fina lilla blomsteraffären som det riktigt slog mig varför jag var där för att köpa de finaste rosor jag kunde hitta. Då fick jag hålla mina tårar tillbaka medan floristen frågade mig hur jag ville ha rosorna, om de snabbt skulle hamna i vatten o.s.v det spelar ingen roll tänkte jag för mig själv, men mycket vackra blev de. Jag valde de rosa rosorna för Linn var färgstark, hon var född på hösten och passade bra i de där
 varma härliga tonerna, men hon bar ofta rosa på läppar, tröjor och annat, därför tänker jag på rosa när jag tänker på henne. Efter hon skrivit sin bok om "Köttbullen Vincent..." köpte jag och min syster Sofia ett vackert litet silver halssmycke till henne som hade en glittrande rosa liten boll hängande, hon blev mycket glad kommer jag ihåg och bar den ofta. Vi var där idag, vid graven och den otroligt vackra kyrka som bär så mycket vackra minnen från bröllop långt tillbaka i släkten, inte minst mitt eget och flera av mina förfäder ligger begravna, men trodde jag att jag en dag skulle gå dit och lägga rosor på min systers grav, nej. Men idag var vi där, hela familjen och mindes henne tillsammans. Regnet duggade ner tillsammans med våra tårar vid det vackra vita lilla korset. Vi läste psalm 23 tillsammans, den sista psalmen Linn lämnat uppe vid sin säng innan hon lämnade jorden, en psalm som Gud gett mig för just det året Linn gick bort. Men det var inte förrän vi skulle gå ner altargången till hennes vita grav i kyrkan efter hennes bortgång som orden ringde i mina öron "Om jag än vandrar i dödsskuggansdal så fruktar jag inget ont...." då förstod jag varför Gud gett mig det ordet för just 2010 och det gav mig kraften att gå vägen fram till kistan. Trots sorgen idag så tröstas vi av att hon nu är frisk och lycklig! Hon älskade Gud så passionerat och hennes liv fortsätter spegla sig i den framtid som kommer. Jag känner mig tacksam idag att jag och min familj alla kommer få vara en del av himlen en dag, att vi kommer vara tillsammans och kan vila tryggt i Guds famn.

20 augusti 2011

En mammas längtan...

Du är så nära mig som du någonsin kommer vara, du hör mina andetag och mitt hjärta slå, varje slag fylld med liv och kärlek ämnat för dig. Trots att jag känner dig så väl ínom mig och vet att du finns där. Så längtar jag efter att få se in i dina vackra oskyldiga ögon, ögon från en ängel som precis lämnat en himmel för att komma hit till mig för att förgylla mitt liv och ge dagarna guldkant. Jag längtar att få forma ditt namn med mina läppar och se dina händer gripa tag om mitt finger, se din pappa kyssa din panna och stoltheten i hans ögon. Du är den vackraste gåva Gud någonsin gett mig, ett liv inslaget i det vackraste paket. Du är en lysande stjärna på en nattsvart himmel, solen efter en regnig dag, doften av syrener efter en kall vinter och vinden som torkar bort den mest sorgsna tår. Min dotter....jag älskar dig!

18 augusti 2011

Crazy Cravings

Nu är vi äntligen inne på mitten av augusti, jag är nu fullgången 38 veckor och i morgon går jag in i vecka 39. Det känns ofattbart! Snart kommer jag ha min lilla bebis i famnen, nu känner jag mig redo för förlossningen. Jag har kommit till den punkt då jag vill känna smärta, tänk att man kommer dit tillslut?! Ofattbart. Till skillnad från graviditeten med Valentino har jag haft en del förvärkar, inte många men trycket har varit helt annorlunda, trodde lilla bebisen skulle trilla ut här om dagen. Med Valentino visste jag inte ens hur en förvärk kändes, fick inga förvarningar alls. Sen två dagar in BF, halv två på natten, POFF gick vattnet och fem timmar senare var han ute. Väntar nu med spänning på hur den här förlossningen kommer gå till, helt annorlunda kanske. Men jag längtar och har längtat länge nu. Magen växer fint och allt fungerar som det ska, ligger vaken en del på nätterna nu och väskan vi ska ha till BB har jag nog packat om en fyra fem gånger nu. Som alla vet så kan ju gravida få för sig de mest speciella saker, som här om dagen så ville jag bara ta en varm dusch och äta en skål med limeskivor för mig själv samtidigt, tro det eller ej, men jag njöt! Sen här om dagen fick lime skivorna ligga i ett glas med vatten, åt limen först sen drack jag vattnet. Så gott! Köksrengöring, badrumsrengöring, diskmedel, te sorter m.m har jag bara köpt i citron. Jag tror jag ser en röd tråd. Jag kan bli tokig på mig själv med de här konstiga cravings jag känner, men snart är det över och då kommer jag inte längre behöva stanna på Ica vid tvättmedelet och sköljmedlet och lukta eller känna att jag skulle vilja dricka ett glas med citronrengöring....

8 augusti 2011

Radisson Blue Viking

För ungefär en vecka sen så firade jag och Mikael vår bröllopsdag. Vi firade den en månad innan för egentligen så är den 1:a september, men eftersom vår lilla skatt kommer runt det datumet så valde vi att ta in på Radisson Blue Viking en natt, en månad innan. Förra året blev inte mycket firande då min älskade syster fick lämna oss. Men nu så fick vi barnvakt av min lillebror och hans fina fru och vi
fick tid för oss själva på det här otroligt fina fem stjärniga hotellet mitt inne i stan. På kvällen gjorde vi oss fina och åt en bit mat, gick på stan och på kvällen tog vi hissen direkt ner till gym och bad för ett dopp i den sköna kalla polen och sen även i den varma bubblande jacuzzin. Som långt gången gravid och fullt upp hela dagarna med en snart tvååring så var det som balsam för min själ. Frukosten var otrolig och grymt bra service från alla världens hörn för att kunna betjäna både svenskar, japaner, indier, tyskar och ja många fler. Sen efter frukosten blev det även ett dopp i polen igen, så skönt. Men en natt borta från min lilla pojke räckte gott och väl och vi kunde inte vänta med att hämta honom dagen efter. Ett bra tips till alla föräldrar som vill pusta ut lite och känna sig som en ny människa...

28 juli 2011

Gula stugan

Igår hade vi en skön dag hela familjen ute på vårt landställe där jag växt upp, vi var där varje sommar flera veckor i streck tillsammans med mina kusiner och min mormor och morfar som alltid körde oss i motorbåten till Vaxholm för att köpa glass. Gula stugan var där min familj sov och vi syskon delade på ett rum med två våningsängar, medan mina föräldrar sov i bäddsoffa i vardagsrummet. Köket är litet men mysigt och på verandan där satt jag och Linn och ritade i våra barbie målarböcker dagarna i enda. Här växte vi upp, jag, mina syskon, våra kusiner och även min mamma och hennes syskon och även fler än de på vår långa släkttavla. Igår var vi där igen, och nu satt vi där med våra barn som lekte så glatt i den kalla duschen utanför stugan. Vi grillade till både lunch och middag och jag vågade ta mig ett dopp i det kalla vattnet vid en liten strand som ligger i närheten. Det var en underbar dag med god mat, bad, sol och härlig gemenskap! Min mamma bakade muffins och vi satt under det gula hawaii parasollet min pappa köpt när jag var nyfödd, 23 år gammalt, men så mycket minnen det bär med sig och för att inte tala om småkryp och annat...

22 juli 2011

Jag & min Lalle...

 Snart är juli slut, yippie. Då är det bara fyra veckor kvar, förhoppningsvis innan prinsessan kommer! Varje dag tar vi som den kommer, jag & Lalle, medan pappa jobbar. Magen bara växer och växer och jag blir tyngre och tröttare, tar det aldrig slut? Södra BB kommer missta mig för en flodhäst och skicka mig till Skansen när jag kliver in där om det här inte tar slut snart. Haha! Men jag och min lilla älskling myser dagarna igenom, vi shoppar, bakar, läser böcker, Valentino badar i baljan varje dag, vilket är favorit sysselsättningen! Vi hittar på roliga saker på eftermiddagarna med pappa när han kommer hem. Valentino hittade mina pilotglasögon som jag blivit så beroende av på sista tiden, då min syn blivit ännu sämre på grund av graviditeten och ändrade om en del på dom minst sagt, det är farligt att somna i soffan utan att ha koll. Men han verkade inte så värst bekymrad. Ibland så kollar vi i skåpet där jag lagt babykläderna, de små skorna, strumporna, napparna och snuttefiltarna. Valentino älskar det och vill envist ge nappen till magen, men jag försöker förklara att det blir lite svårt för henne 
att ta nappen nu, utan han får vänta lite till. Han kommer bli en fantastisk storebror! Han är så social och förstår så mycket. Han har en sån härlig humor och han vet om att han är rolig. Jag kan inte sluta förundra mig över honom och hur underbar jag tycker att han är, kärleken är obeskrivlig! De gånger han sett mig gråta, har han torkat mina tårar med sin snuttefilt. Hans hjärta är så fyllt av kärlek, medömkan och en otrolig livsglädje. Visst är man tacksam för sina barn, det finns ingen finare present man
kan få! Jag har börjat packa babyväskan nu, men är inte färdig än. Egentligen började jag lite för tidigt, men om man längtar så längtar man. Imorron går jag in i vecka 35 och sammandragningarna kommer mycket oftare nu och även någon förvärk då och då...Snart är det dags! Aaaaaa

13 juli 2011

Vaniljbullar

Nu är jag i v. 33 och längtan efter mitt lilla hjärta som rör sig så livligt där inne blir bara större och större medan magen växer och växer. Känner stort behov av vila nu, så det blir en del dagar hemma och nu när min kompis dammsugaren strejkar för tillfället, så bestämde jag mig för att utmana mig själv lite och baka bullar. Jag har faktiskt aldrig tagit mig för att göra det förut, inte ensam i alla fall. Men idag bestämde jag mig för att göra det för att överraska min snygga karl. Matlagning och bakning har aldrig varit nått som intresserar mig värst mycket, gäsp! Men som mamma har jag börjat ta tag i det mer och mer och idag lyckades jag verkligen. Min man tyckte det var de godaste bullarna han någonsin smakat, så då ville jag föreviga det här fina minnet. Man vet ju aldrig när det händer igen. Men bakning är faktiskt roligare än matlagning måste jag säga. Men vem vet, kanske blir jag mästerkock en dag. Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid...


8 juli 2011

Romantisk sommar idyll...photos by Joys iPhone







I Skärhamn med familjen...


Sommaren är otroligt nog här nu. Jag har nästan svårt att föreställa mig den kalla varga vintern vi hade, när inga kläder höll mig varm och jag höll på att frysa benen av mig på väg hem från pendeln när bilen gått sönder. Då önskade jag mig mer än något annat att de här dagarna skulle komma, nu är jag snart mitt i sommaren, ganska höggravid och kan inte låta bli att le litegrann när
solen gömmer sig bakom molnen
och regnet skänker mig och min lilla bebis en liten paus från sommarens hetta. Men nu äntligen fick min älskade Micke en veckas semester trots högsäsong för Ekerbring Måleri och vi drog iväg tillsammans med min familj ner till Göteborg en sväng för att skaka om dom lite där nere. Vi fick låna några rum i en kyrka i Skärhamn nära klipporna och en mysig liten strand. Första dagen blev det en shopping tur tillsammans
med mina syskon och sen en inte så trevlig upplevelse på Jhensens Biffhus eller vad det nu heter? Det spelar ju egentligen ingen roll, vi kommer nog aldrig mer gå dit igen efter det hemska köttet och den torra potatisen. Vi bodde en timme utanför Göteborg så det blev lite mer shopping en annan dag tillsammans med mina föräldrar som kom lite senare än oss. Vi fick även chansen att ta en liten båttur ut till en liten ö, det var som en liten idyll, påminde mig om ett svenskt Grekland om du förstår vad jag menar. Bara ljusa fina hus, med små stentrappor. De mest fantastiska rosor och knutarna kunde vara starkt grönmålade och en kornblå dörr
kunde man skymta bakom nått träd. Små krabbor fiskades upp av barnen och kastades sen tillbaka i vattnet för att uppleva samma sak igen. På kvällarna grillade vi och åt jordgubbar med glass, vi firade även Sofia som fyllt år och spelade spel gjorde vi också till sent in på natten tills vi bara satt och skrattade. Det var underbart att få vara tillsammans under de här dagarna, ta igen tid och bara umgås. Sista dagen klev jag, Mikael och Valentino upp tidigt och begav oss till Ullared för att shoppa loss lite till. Det blev lite smått och gott, sen var det en lång resa hem men som gick väldigt bra...