Christmas without you...

Livet blir ju självklart inte alltid som man tänkt sig, men att du inte skulle vara med oss den här julafton var något jag inte ens kunde ana i min vildaste fantasi. Du hade alltid sån härlig humor, det var du som gjorde det där lilla extra, det var alltid roligt när du var med. Linn, du var så vacker för ditt hjärta ville alltid gott och ibland tror jag det nästan kunde spricka av all kärlek som fanns där inne.

Det ljus du hade på insidan och den relation du hade till Jesus lös som stjärnor genom dina ögon och trots det obeskrivliga du gick igenom så gav du aldrig upp. Vi tänkte på dig den här julen, dina älskade grät och skrattade av tanken på dig.

Jag är så tacksam för min familj och släkt som vi firade den här fantastiska högtiden med, att vi håller ihop och Guds kärlek är det som hjälper oss och skänker vårt hjärta skratt och glädje i svåra tider. Men sorgen är en process där hjärtat får ta nya andetag varje dag och gråta när det måstes annars blir det som en mur som stänger ute hoppet.

Jag kan säga att det här året har varit som en storm, men jag vill se med hopp på det som kommer och jag tänker inte sluta att tro att drömmar kan gå i uppfyllelse och det är Jesus som ger mig de hoppet och den trösten och gör att jag kan le mot framtiden som kommer...



I heart you forever...

Den här helgen har nog varit det mest dramatiska jag varit med om hittills när det gäller min Valentino. Jag blir så tacksam till Gud att jag har fått en frisk och stark pojke som klarat sig så bra i den här speciella världen som vi lever i. Vi spenderade en sömnlös natt på ett sjukhus med Valentino, medan många föräldrar bor på sjukhus med sina barn för att de är så sjuka att de inte kan vara hemma. Man blir ödmjuk och tacksam över livet.
Där låg han min annars glada, sociala och aktiva lilla pojke med dropp, bandage, plåster och över 40 graders feber. Det går nog inte att förstå känslan om man själv inte är förälder, hjärtat går verkligen sönder och man skulle kunna göra vad som helst för att byta plats med sitt barn. Nu är vi hemma och återhämtar oss efter en intensiv helg med blodprover, sprutor, antibiotika och annat. Home sweet home. Nu ser vi fram emot en lugn och skön vecka tillsammans med pappa som snart får jul ledigt. Julen, du är mer än välkommen!

Konsert "Coming Home..."

 Nu är tre konserter avslutade och lugnet börjar infinna sig i min själ efter en hektisk men fantastisk helg. Jag och mina goa vänner Tilde och Ida var på plats med sminket mellan fem och sju varje morgon med kaffet och honungste i högsta hugg, det var många solister, backvocals, kör och musiker som skulle sminkas inför de här stora eventet vi har varje år. Själv skulle man inte bara sminka och sminkas, utan även sjunga också. Grymt kul har vi haft det med mycket skratt, galna upptåg, roliga skämt och härlig energi. Det var en underbar stämningen i hela teamet och jag tror alla gick hem på söndagen nöjda, belåtna och lite trötta. Konserten var delvis inspirerad av 50-talet så det blev många med coola eyeliners och knallröda läppar. Jag är verkligen tacksam att allt gick så bra och att jag inte trillade i trappan med de höga svarta klackskorna syrran lånade mig.

Här är lite bilder tagna från helgen...



Yes its Christmas...

En svart morgon och två små blå ögon som stirrar på mig när mina ögonlock långsamt öppnar sig. Snön utanför klär marken, husen och träden så vackert, förorten är som vackrast på vintern. Det blir ett härligt och kallt vinterland fyllt med ljus och värme.

Repen inför vår fina julkonsert är i fullgång och julkänslan är på topp, nu är man hemma och kurerar rösten med honungsvatten, varma bad och tjocka halsdukar för att vara redo inför helgens event, det gäller att vila och försöka hålla sig inne så mycket som möjligt när man känner förkylningen smyga sig på.

Vi var hos min vackra stora syster Sofia och bakade lussebullar och myste i värmen. Jag har tre fantastiska syskon barn som jag älskar över allt, Levi, Selah och Rose. Den här dagen var bara tjejerna hemma med mamma innan storebror kom från skoldagen. Levi, han som va så liten började skolan till hösten, han är nu storebror och tar väl hand om sina systrar, han har verkligen ett mjukt hjärta och säger ifrån när systrarna gör fel. Selah är en rosa prinsessa i dess fulla betydelse, klänningar, smink, smycken och choklad finns det aldrig nog av. Så fort overallen och de blöta skorna är av så är det på med klänningen. Rose, född bara två dagar efter Valentino, en fantastisk liten tjej med ett känsligt hjärta och en otrolig förståelse för vad man säger, man kan inte säga nej till hennes blanka bruna ögon.

Valentino älskar sina kusiner väldigt mycket, men att slåss med köksredskap och dra lilla kusinen i håret måste han försöka ändra på. Nu är det inte långt kvar till jul och lyckliga jag fick med nybakade lussebullar hem, men som lär ta slut väldigt snart...

Working with colours...

Röd, gul, blå, rosa, lila, grön. Varm, kall, mörk, ljus. Rund, avlång, hjärtformad, slät, rynkig, tjock, smal eller kanske mitt emellan. Så börjar min resa varannan helg jag åker till mitt jobb och den börjar när jag kliver utanför min dörr och intar världen utanför. När jag kliver på pendeltåget ser jag människor i olika hudfärger, olika former och nyanser. Jag ser  en ung tjej i höstens moderiktiga stövlar, en byggarbetare i gröngul väst och ring i örat, en ung mamma i slarvig knut och en skolklass på flera tonåringar som alla ser olika ut.
Ibland försöker jag tänka ut vart människor kommer ifrån och vart de är på väg. Det finns en historia bakom varje ansikte och alla är de olika och fyller ett syfte i den här världen som vi lever i. När jag äntligen kommer till jobbet fortsätter där världen av färger och fantasi, jag älskar den. I mitt jobb hjälper vi folk att framhäva det bästa hos sig, eller varför inte trolla till sig ett par långa fjäderfransar och lite glitter och glamour för en kväll ute med vännerna. Här arbetar jag med några underbara tjejer som alla ger små privat kurser för att kvinnor (&män) ska få hjälp med allt det som de undrar över när det gäller hyn, sminktips och annat smått och gott. Alla är vi så olika, men så vackra och unika på vårt eget sätt. Här är det meningen att var och en ska hitta det som passar deras hudton och ansikte bäst. Läppstifts hyllan är ju ett av mina favorit ställen måste jag erkänna, det finns ju inget bättre än ett par korallröda läppar som piggar upp och fräschar till efter en lång och kall resa så här års, man måste bara se till att näsan inte matchar läpparna efter den kalla kylan, den ska vara fin och pudrad.
Ett tips till alla där ute, basen är grunden till en bra makeup men nyckeln till verklig skönhet kommer från insidan, för det som gömmer sig där inne speglas i ditt ansikte. När tryggheten, kärleken och självförtroendet ligger som grund i ditt hjärta då kan man börja titta på vilken ögonskugga som framhäver dina blå ögon mest.
Vi måste våga omfamna vår egen skönhet och inse att vi alla är olika och att det är precis så det ska vara och det är det som gör den här världen vacker!

Tips för att framhäva din ögonfärg.

• Gröna ögon: Lila, Rosa, Plommonfärger
• Blå ögon: Guld, Aprikos, Brun
• Bruna ögon: Bruna Skimriga & Guldiga nyanser, Grön
• Ljus Bruna ögon:  Grönt, Gult

Ängel syster...

Vad gör du nu? Tänker du på mig? Kanske simmar du med delfiner och äter frukter du aldrig smakat förr.
Pratar med personer vi bara läst om i böckerna, du älskade ju att läsa. Du leker med barnen som aldrig fått födas på den här jorden och skrattar tillsammans med Honom du älskar mest. Kanske åker du nerför vattenfall och hänger i lianer, äter de mest fantastiska middagar och sjunger med din ljuva stämma, skriver låtar och dikter som du alltid gjorde här. Klappar katter som du älskar och vilar i det mjuka gräset. Kära ängel syster jag saknar dig så! Det fanns saker bara du och jag kunde förstå, minnen bara vi kunde skratta åt. Som när vi bodde i vår takvåning på Södermalm och vi hade så tråkigt att vi klädde upp oss, satte på hög hiphop musik och dansade i vardagsrummet tills vi tröttnade. Vi improviserade nya låtar tillsammans med den trogna gitarren, fast varken du eller jag var värst duktig, men oj vilket ordförråd du hade.
När jag var liten tog du alltid med mig på äventyr och nya upptåg, du köpte en T.shirt till mig "KAXIG" stod det på den. Du trodde på mig och slösade med din kärlek över mig, du tyckte jag alltid var vackrast och du beskyddade mig. Men om det var någon som kunde reta mig och bråka med mig så var det också du, vi var så olika med ändå så lika. Du ville alltid ha fest och att inte smaka av fikat var förbjudet. Ditt hjärta var av rentguld och dina tårar för de som har det svårt som renaste källvatten. Din kärlek till oss, din familj var så stark och att förlora dig så tidigt kan även idag kännas overkligt, men minnet av dig bär vi med oss i våra hjärtan ständigt och jag vet att du är på en plats där du älskar att vara. Där allt svart och grått har förvandlats till regnbågens alla färger och att du nu får vila i Hans varma famn, han som skapade dig till att vara med Honom resten av evigheten och en dag så kommer vi ses igen. Jag älskar dig Linn...

En lördag med Valentino

Idag fick jag och min lilla prins spendera dagen själva eftersom Micke hade jobb och göra. Vi har haft en lugn och underbar lördag tillsammans efter en fredag där schemat varit lite mer intensivt där vi köpt födelsedags present, träffat goa vänner, övat med band och spelat i kyrkan. Idag började vi dagen med täcket i soffan och Lois och Clark Kent på teve, roligt nog så släppte han inte teven med blicken utan han verkade tycka det var väldigt intressant, eller var det Lois gnistrande bruna ögon?
Efter frukost, god lunch och en tupplur begav vi oss till Ica nära för att köpa lite lussebullar och annat smått gott som vi kunde fördriva tiden med innan pappa kommer hem. Sen blev det bad och bokläsning, jag älskar dagar som dom här.
Jag älskar att bara vara och njuta av livet med min lilla pojke.
Min fina lilla Valentino, han har så mycket upptåg för sig och om han inte får som han vill lutar han huvudet mot det närmaste till hands och gråter förtvivlad. Han är varken orädd eller speciellt blyg, han är otroligt social, han är glad och har verkligen humor.
Han gillar även att låtsas skratta, men tillslut så går det ju inte längre. Godisgris är bara förnamnet, men då har jag bara mig själv o skylla....och Micke såklart. Men karln kan ju behöva lägga på sig lite. Han trivs bra i lägenheten där han bott nu i 3 månader och hans favorit kompis är ju så klart Maggan, grannens lurviga katt som brukar ligga utanför dörren och vänta på matte och husse. Han är så förälskad i henne och det är svårt att slita dom från varann, en gång smet hon i hos oss och gömde sig i garderoben och jag kunde bara inte hitta henne.
När min lilla nallebjörn nu somnat så får jag min egen tid och det är härligt...



Rakt ur hjärtat

Vill du dela en minut med mig?
Jag är en ung mamma på 2010 talet, min son Valentino, min vackra lilla ängel med ljusblå ögon och ljust, ljust hår, med den kritvita hyn och spänstiga kropp fick sitt namn efter den Italienska motorcyckel föraren min man sett upp till och faschinerats över. Vi lever ett liv i förorten, men mitt vardagsrum är mer inredd som en liten våning på Södermalm. Väggarna är täckta med blommiga tapeter, här sätter jag på min brasa i teven och lämnar världen utanför dörren när det behövs. Men badkaret är ju mitt absoluta favorit ställe där jag kan sticka ner mina frusna fötter efter en sen kväll inne i kyrkan på Söder, där jag och min man tillbringar mycket tid med vänner och jag även repar med bandet.
Livet är verkligen en gåva och varje gott minne och nära vän en vacker pärla man får trä på livets halsband.
Mitt liv, ditt liv och andras liv har alla kantats av svårigheter, sorg, härliga minnen och underbar kärlek.
Det här året förlorade jag min stora syster och bästavän, jag har fått känna på smärtans mörka dal och hjärtat krossat i tusenbitar, men genom andra människors kärlek och omsorg har jag klarat mig.
Saknaden efter min vackra syster kommer alltid finnas där, men jag har fått lära mig att jag alltid kan lita på Gud vad som än händer, hur viktigt det är att ta hand om sina vänner, att vara osjälvisk och att inte ta någon dag eller medmänniska förgivet och att slösa med komplimanger och kärleksord.
Min syster avslutade ofta varje telefonsamtal med "jag älskar dig".
Tre små ord, men dock så viktiga att inte glömma bort att säga, ingen kan läsa våra tankar.
Ett litet ord av värme och kärlek kan förändra ett helt liv och en evighet...