Christmas without you...

Livet blir ju självklart inte alltid som man tänkt sig, men att du inte skulle vara med oss den här julafton var något jag inte ens kunde ana i min vildaste fantasi. Du hade alltid sån härlig humor, det var du som gjorde det där lilla extra, det var alltid roligt när du var med. Linn, du var så vacker för ditt hjärta ville alltid gott och ibland tror jag det nästan kunde spricka av all kärlek som fanns där inne.

Det ljus du hade på insidan och den relation du hade till Jesus lös som stjärnor genom dina ögon och trots det obeskrivliga du gick igenom så gav du aldrig upp. Vi tänkte på dig den här julen, dina älskade grät och skrattade av tanken på dig.

Jag är så tacksam för min familj och släkt som vi firade den här fantastiska högtiden med, att vi håller ihop och Guds kärlek är det som hjälper oss och skänker vårt hjärta skratt och glädje i svåra tider. Men sorgen är en process där hjärtat får ta nya andetag varje dag och gråta när det måstes annars blir det som en mur som stänger ute hoppet.

Jag kan säga att det här året har varit som en storm, men jag vill se med hopp på det som kommer och jag tänker inte sluta att tro att drömmar kan gå i uppfyllelse och det är Jesus som ger mig de hoppet och den trösten och gör att jag kan le mot framtiden som kommer...



I heart you forever...

Den här helgen har nog varit det mest dramatiska jag varit med om hittills när det gäller min Valentino. Jag blir så tacksam till Gud att jag har fått en frisk och stark pojke som klarat sig så bra i den här speciella världen som vi lever i. Vi spenderade en sömnlös natt på ett sjukhus med Valentino, medan många föräldrar bor på sjukhus med sina barn för att de är så sjuka att de inte kan vara hemma. Man blir ödmjuk och tacksam över livet.
Där låg han min annars glada, sociala och aktiva lilla pojke med dropp, bandage, plåster och över 40 graders feber. Det går nog inte att förstå känslan om man själv inte är förälder, hjärtat går verkligen sönder och man skulle kunna göra vad som helst för att byta plats med sitt barn. Nu är vi hemma och återhämtar oss efter en intensiv helg med blodprover, sprutor, antibiotika och annat. Home sweet home. Nu ser vi fram emot en lugn och skön vecka tillsammans med pappa som snart får jul ledigt. Julen, du är mer än välkommen!

Konsert "Coming Home..."

 Nu är tre konserter avslutade och lugnet börjar infinna sig i min själ efter en hektisk men fantastisk helg. Jag och mina goa vänner Tilde och Ida var på plats med sminket mellan fem och sju varje morgon med kaffet och honungste i högsta hugg, det var många solister, backvocals, kör och musiker som skulle sminkas inför de här stora eventet vi har varje år. Själv skulle man inte bara sminka och sminkas, utan även sjunga också. Grymt kul har vi haft det med mycket skratt, galna upptåg, roliga skämt och härlig energi. Det var en underbar stämningen i hela teamet och jag tror alla gick hem på söndagen nöjda, belåtna och lite trötta. Konserten var delvis inspirerad av 50-talet så det blev många med coola eyeliners och knallröda läppar. Jag är verkligen tacksam att allt gick så bra och att jag inte trillade i trappan med de höga svarta klackskorna syrran lånade mig.

Här är lite bilder tagna från helgen...



Yes its Christmas...

En svart morgon och två små blå ögon som stirrar på mig när mina ögonlock långsamt öppnar sig. Snön utanför klär marken, husen och träden så vackert, förorten är som vackrast på vintern. Det blir ett härligt och kallt vinterland fyllt med ljus och värme.

Repen inför vår fina julkonsert är i fullgång och julkänslan är på topp, nu är man hemma och kurerar rösten med honungsvatten, varma bad och tjocka halsdukar för att vara redo inför helgens event, det gäller att vila och försöka hålla sig inne så mycket som möjligt när man känner förkylningen smyga sig på.

Vi var hos min vackra stora syster Sofia och bakade lussebullar och myste i värmen. Jag har tre fantastiska syskon barn som jag älskar över allt, Levi, Selah och Rose. Den här dagen var bara tjejerna hemma med mamma innan storebror kom från skoldagen. Levi, han som va så liten började skolan till hösten, han är nu storebror och tar väl hand om sina systrar, han har verkligen ett mjukt hjärta och säger ifrån när systrarna gör fel. Selah är en rosa prinsessa i dess fulla betydelse, klänningar, smink, smycken och choklad finns det aldrig nog av. Så fort overallen och de blöta skorna är av så är det på med klänningen. Rose, född bara två dagar efter Valentino, en fantastisk liten tjej med ett känsligt hjärta och en otrolig förståelse för vad man säger, man kan inte säga nej till hennes blanka bruna ögon.

Valentino älskar sina kusiner väldigt mycket, men att slåss med köksredskap och dra lilla kusinen i håret måste han försöka ändra på. Nu är det inte långt kvar till jul och lyckliga jag fick med nybakade lussebullar hem, men som lär ta slut väldigt snart...