I heart you forever...

Den här helgen har nog varit det mest dramatiska jag varit med om hittills när det gäller min Valentino. Jag blir så tacksam till Gud att jag har fått en frisk och stark pojke som klarat sig så bra i den här speciella världen som vi lever i. Vi spenderade en sömnlös natt på ett sjukhus med Valentino, medan många föräldrar bor på sjukhus med sina barn för att de är så sjuka att de inte kan vara hemma. Man blir ödmjuk och tacksam över livet.
Där låg han min annars glada, sociala och aktiva lilla pojke med dropp, bandage, plåster och över 40 graders feber. Det går nog inte att förstå känslan om man själv inte är förälder, hjärtat går verkligen sönder och man skulle kunna göra vad som helst för att byta plats med sitt barn. Nu är vi hemma och återhämtar oss efter en intensiv helg med blodprover, sprutor, antibiotika och annat. Home sweet home. Nu ser vi fram emot en lugn och skön vecka tillsammans med pappa som snart får jul ledigt. Julen, du är mer än välkommen!