29 november 2010

Working with colours...

Röd, gul, blå, rosa, lila, grön. Varm, kall, mörk, ljus. Rund, avlång, hjärtformad, slät, rynkig, tjock, smal eller kanske mitt emellan. Så börjar min resa varannan helg jag åker till mitt jobb och den börjar när jag kliver utanför min dörr och intar världen utanför. När jag kliver på pendeltåget ser jag människor i olika hudfärger, olika former och nyanser. Jag ser  en ung tjej i höstens moderiktiga stövlar, en byggarbetare i gröngul väst och ring i örat, en ung mamma i slarvig knut och en skolklass på flera tonåringar som alla ser olika ut.
Ibland försöker jag tänka ut vart människor kommer ifrån och vart de är på väg. Det finns en historia bakom varje ansikte och alla är de olika och fyller ett syfte i den här världen som vi lever i. När jag äntligen kommer till jobbet fortsätter där världen av färger och fantasi, jag älskar den. I mitt jobb hjälper vi folk att framhäva det bästa hos sig, eller varför inte trolla till sig ett par långa fjäderfransar och lite glitter och glamour för en kväll ute med vännerna. Här arbetar jag med några underbara tjejer som alla ger små privat kurser för att kvinnor (&män) ska få hjälp med allt det som de undrar över när det gäller hyn, sminktips och annat smått och gott. Alla är vi så olika, men så vackra och unika på vårt eget sätt. Här är det meningen att var och en ska hitta det som passar deras hudton och ansikte bäst. Läppstifts hyllan är ju ett av mina favorit ställen måste jag erkänna, det finns ju inget bättre än ett par korallröda läppar som piggar upp och fräschar till efter en lång och kall resa så här års, man måste bara se till att näsan inte matchar läpparna efter den kalla kylan, den ska vara fin och pudrad.
Ett tips till alla där ute, basen är grunden till en bra makeup men nyckeln till verklig skönhet kommer från insidan, för det som gömmer sig där inne speglas i ditt ansikte. När tryggheten, kärleken och självförtroendet ligger som grund i ditt hjärta då kan man börja titta på vilken ögonskugga som framhäver dina blå ögon mest.
Vi måste våga omfamna vår egen skönhet och inse att vi alla är olika och att det är precis så det ska vara och det är det som gör den här världen vacker!

Tips för att framhäva din ögonfärg.
  • Gröna ögon: Lila, Rosa, Plommonfärger
  • Blå ögon: Guld, Aprikos, Brun
  • Bruna ögon: Bruna Skimriga & Guldiga nyanser, Grön
  • Ljus Bruna ögon:  Grönt, Gult

23 november 2010

Ängel syster...

Vad gör du nu? Tänker du på mig? Kanske simmar du med delfiner och äter frukter du aldrig smakat förr.
Pratar med personer vi bara läst om i böckerna, du älskade ju att läsa. Du leker med barnen som aldrig fått födas på den här jorden och skrattar tillsammans med Honom du älskar mest. Kanske åker du nerför vattenfall och hänger i lianer, äter de mest fantastiska middagar och sjunger med din ljuva stämma, skriver låtar och dikter som du alltid gjorde här. Klappar katter som du älskar och vilar i det mjuka gräset. Kära ängel syster jag saknar dig så! Det fanns saker bara du och jag kunde förstå, minnen bara vi kunde skratta åt. Som när vi bodde i vår takvåning på Södermalm och vi hade så tråkigt att vi klädde upp oss, satte på hög hiphop musik och dansade i vardagsrummet tills vi tröttnade. Vi improviserade nya låtar tillsammans med den trogna gitarren, fast varken du eller jag var värst duktig, men oj vilket ordförråd du hade.
När jag var liten tog du alltid med mig på äventyr och nya upptåg, du köpte en T.shirt till mig "KAXIG" stod det på den. Du trodde på mig och slösade med din kärlek över mig, du tyckte jag alltid var vackrast och du beskyddade mig. Men om det var någon som kunde reta mig och bråka med mig så var det också du, vi var så olika med ändå så lika. Du ville alltid ha fest och att inte smaka av fikat var förbjudet. Ditt hjärta var av rentguld och dina tårar för de som har det svårt som renaste källvatten. Din kärlek till oss, din familj var så stark och att förlora dig så tidigt kan även idag kännas overkligt, men minnet av dig bär vi med oss i våra hjärtan ständigt och jag vet att du är på en plats där du älskar att vara. Där allt svart och grått har förvandlats till regnbågens alla färger och att du nu får vila i Hans varma famn, han som skapade dig till att vara med Honom resten av evigheten och en dag så kommer vi ses igen. Jag älskar dig Linn...

20 november 2010

En lördag med Valentino

Idag fick jag och min lilla prins spendera dagen själva eftersom Micke hade jobb och göra. Vi har haft en lugn och underbar lördag tillsammans efter en fredag där schemat varit lite mer intensivt där vi köpt födelsedags present, träffat goa vänner, övat med band och spelat i kyrkan. Idag började vi dagen med täcket i soffan och Lois och Clark Kent på teve, roligt nog så släppte han inte teven med blicken utan han verkade tycka det var väldigt intressant, eller var det Lois gnistrande bruna ögon?
Efter frukost, god lunch och en tupplur begav vi oss till Ica nära för att köpa lite lussebullar och annat smått gott som vi kunde fördriva tiden med innan pappa kommer hem. Sen blev det bad och bokläsning, jag älskar dagar som dom här.
Jag älskar att bara vara och njuta av livet med min lilla pojke.
Min fina lilla Valentino, han har så mycket upptåg för sig och om han inte får som han vill lutar han huvudet mot det närmaste till hands och gråter förtvivlad. Han är varken orädd eller speciellt blyg, han är otroligt social, han är glad och har verkligen humor.
Han gillar även att låtsas skratta, men tillslut så går det ju inte längre. Godisgris är bara förnamnet, men då har jag bara mig själv o skylla....och Micke såklart. Men karln kan ju behöva lägga på sig lite. Han trivs bra i lägenheten där han bott nu i 3 månader och hans favorit kompis är ju så klart Maggan, grannens lurviga katt som brukar ligga utanför dörren och vänta på matte och husse. Han är så förälskad i henne och det är svårt att slita dom från varann, en gång smet hon i hos oss och gömde sig i garderoben och jag kunde bara inte hitta henne.
När min lilla nallebjörn nu somnat så får jag min egen tid och det är härligt...






17 november 2010

Rakt ur hjärtat

Vill du dela en minut med mig?
Jag är en ung mamma på 2010 talet, min son Valentino, min vackra lilla ängel med ljusblå ögon och ljust, ljust hår, med den kritvita hyn och spänstiga kropp fick sitt namn efter den Italienska motorcyckel föraren min man sett upp till och faschinerats över. Vi lever ett liv i förorten, men mitt vardagsrum är mer inredd som en liten våning på Södermalm. Väggarna är täckta med blommiga tapeter, här sätter jag på min brasa i teven och lämnar världen utanför dörren när det behövs. Men badkaret är ju mitt absoluta favorit ställe där jag kan sticka ner mina frusna fötter efter en sen kväll inne i kyrkan på Söder, där jag och min man tillbringar mycket tid med vänner och jag även repar med bandet.
Livet är verkligen en gåva och varje gott minne och nära vän en vacker pärla man får trä på livets halsband.
Mitt liv, ditt liv och andras liv har alla kantats av svårigheter, sorg, härliga minnen och underbar kärlek.
Det här året förlorade jag min stora syster och bästavän, jag har fått känna på smärtans mörka dal och hjärtat krossat i tusenbitar, men genom andra människors kärlek och omsorg har jag klarat mig.
Saknaden efter min vackra syster kommer alltid finnas där, men jag har fått lära mig att jag alltid kan lita på Gud vad som än händer, hur viktigt det är att ta hand om sina vänner, att vara osjälvisk och att inte ta någon dag eller medmänniska förgivet och att slösa med komplimanger och kärleksord.
Min syster avslutade ofta varje telefonsamtal med "jag älskar dig".
Tre små ord, men dock så viktiga att inte glömma bort att säga, ingen kan läsa våra tankar.
Ett litet ord av värme och kärlek kan förändra ett helt liv och en evighet...