KTH people

Igår var det torsdag om du inte visste det. Jag befann mig då på KTH för ovanlighetens skull, varför då? Kanske du undrar, de som känner mig vet att KTH är nog de sista stället jag Joy Carlson skulle befinna mig på. Men en av mina underbara celltjejer Polin pluggar där och har en kristen skolgrupp som hon är ordförande för, där hon brinner för att få ut det kristna budskapet till människorna hon befinner sig omkring. Gud har verkligen förvandlat hennes liv och gjort otroligt mycket i hennes hjärta.
Vilket jag vet eftersom vi gått i samma
 klass ett antal år. Hon frågade mig, Stephanie och Carolina som även hon går i min cell om vi ville komma dit och sjunga några sånger. Kalle Peltola blev vår gitarrist och jag måste säga att vi blev ett väldigt bra team tillsammans.
Amazing grace (i pop version), Ljuset från himlen, Stilla natt och en egen skriven låt av Kalle blev låtarna vi sjöng under deras lunch. Det var kul att få dela med sig lite av det vi tror på fast på ett otroligt enkelt sätt.
Hela den här världen behöver något mer en det som vi ser, den behöver
ljuset från himlen som Carolina sjöng om och vi alla fick sprida lite av det ljuset bland de här ungdomarna som slitit för slut tentorna och kanske bara behövde få höra om något annat. En uppmuntran i vardagens gråa färger.
Vi vet inte alltid vad livet kommer bjuda på, men när vi har Gud så har vi alltid ett ljus i mörkret. Mina två älsklingar följde så klart med också, båda skötte sig exemplariskt och Valentino tyckte det var roligt att få följa med.
"Mamma sjunga..." Sa han nöjd och glad när vi skulle ställa oss på den lilla scenen.
Jag hoppas att vi fick tända en gnista av hopp i deras hjärtan som kommer påminna dom att det finns något mer...

                                                                  

(Det blev något fel med bilden näst längst upp som jag inte lyckats fixa?)