26 augusti 2011

26 Augusti

 26 Augusti är en dag som alltid kommer väga tungt i mitt hjärta. Jag vaknade tidigt den här morgonen, men det var inte förrän jag tog steget in i den fina lilla blomsteraffären som det riktigt slog mig varför jag var där för att köpa de finaste rosor jag kunde hitta. Då fick jag hålla mina tårar tillbaka medan floristen frågade mig hur jag ville ha rosorna, om de snabbt skulle hamna i vatten o.s.v det spelar ingen roll tänkte jag för mig själv, men mycket vackra blev de. Jag valde de rosa rosorna för Linn var färgstark, hon var född på hösten och passade bra i de där
 varma härliga tonerna, men hon bar ofta rosa på läppar, tröjor och annat, därför tänker jag på rosa när jag tänker på henne. Efter hon skrivit sin bok om "Köttbullen Vincent..." köpte jag och min syster Sofia ett vackert litet silver halssmycke till henne som hade en glittrande rosa liten boll hängande, hon blev mycket glad kommer jag ihåg och bar den ofta. Vi var där idag, vid graven och den otroligt vackra kyrka som bär så mycket vackra minnen från bröllop långt tillbaka i släkten, inte minst mitt eget och flera av mina förfäder ligger begravna, men trodde jag att jag en dag skulle gå dit och lägga rosor på min systers grav, nej. Men idag var vi där, hela familjen och mindes henne tillsammans. Regnet duggade ner tillsammans med våra tårar vid det vackra vita lilla korset. Vi läste psalm 23 tillsammans, den sista psalmen Linn lämnat uppe vid sin säng innan hon lämnade jorden, en psalm som Gud gett mig för just det året Linn gick bort. Men det var inte förrän vi skulle gå ner altargången till hennes vita grav i kyrkan efter hennes bortgång som orden ringde i mina öron "Om jag än vandrar i dödsskuggansdal så fruktar jag inget ont...." då förstod jag varför Gud gett mig det ordet för just 2010 och det gav mig kraften att gå vägen fram till kistan. Trots sorgen idag så tröstas vi av att hon nu är frisk och lycklig! Hon älskade Gud så passionerat och hennes liv fortsätter spegla sig i den framtid som kommer. Jag känner mig tacksam idag att jag och min familj alla kommer få vara en del av himlen en dag, att vi kommer vara tillsammans och kan vila tryggt i Guds famn.

1 kommentar:

Hanna sa...

Vackert skrivet Joy! Ja det är både en sorgedag och en glädjens dag. För oss som stannat kvar är det en sorg att minnas men för henne som är i paradiset är det en fröjdens dag. Det skänker en sån glädje att få veta hur mycket bättre hon har det där än vad hon någonsin skulle kunna haft det här på jorden. Vilket vackert kors och så vackra blommor du köpt till henne. Jag förstår att speciellt för er är denna dag tuff att ta sig igenom. Tack Gud för det ord du fått som du har att stå på. Linn var och är fortfarande en speciell person, en trogen vän som man alltid kunde lita på. Lots of love! /Höna-Pöna