Minnen...

Ibland så trillar poletten ner och jag förstår att du aldrig mer kommer komma tillbaka hit. När jag den stunden förstår, blir det tomt och många tårar rinner nerför mina kinder. Saknaden blir så stor och minnena av dig så klara. Linn, min tröst är att det inte bara är jag som saknar dig så mycket, vi är många som längtar efter dig och självklart vet jag att vi kommer få ses igen, men när vet jag inte?
Vårt sista samtal två dagar innan du lämnade jorden, ringde du sent på kvällen och Valentino låg och sov så jag viskade och du undrade varför, du var så exsalterad och ville att jag också skulle vara det.
Du hade hittat ett kasettband vi spelat in när vi var mindre och du tyckte det var så roligt och du satte luren vid bandspelaren så jag skulle höra det, jag var trött och skulle sova men var glad över att du var så glad.
Vi sa god natt och bestämde att jag någon dag skulle komma över till dig för att lyssna på bandet, den dagen kom aldrig.

Jag och Linn spelade in många sånna skämt band, redan som pyttesmå tjejer och de följde oss upp i tonåren, vi gjorde skämt filmer med stora syrran och lillebrorsan. Jag och Linn skrev sånger och ibland när vi lagade mat tillsammans, gick ut med hunden, sminkade oss på toaletten eller något annat brukade någon av oss plötsligt säga "Hej och välkommen till ett program för alla!" och så låtsades vi att vi hade ett program om just det vi höll på med och vi spelade olika slags människor, med olika dialekter, ursprung och talanger.
När vi bodde tillsammans gjorde vi en varsin tecknad serie om den andra där vi överdrev varandras fel och misstag vi störde oss på, de blev riktigt roliga.
En natt minns jag att vi inte kunde sova, så då gjorde vi ett eget kortspel med lustiga familjen.
Linn skrev hela mitt slut projekt i gymnasiet som handlade om gatubarn, jag var skoltrött och hade ingen lust med nått gällande skolan, men hon satte sig glatt ner vid datorn och passionerat skrev hon arbetet åt mig och jag fick VG!
På mitt bröllop kunde hon inte hålla tal till mig och Mikael för hon bara grät, så hon fick sätta sig ner igen. Underbara Linn! Så full av kärlek, hon älskade sin familj så mycket.

Linn, hur skulle man inte kunna sakna solensstrålar, fågelkvitter eller en ljusblå himmel?
Hur skulle man inte kunna sakna den ljumma vinden blåsande genom håret, regnet efter en het dag, smaken av söta jordgubbar eller doften från de rödaste rosor?
Linn, hur skulle man inte kunna sakna dig?

"Yeah I think about you, I think about me, I think about us.
Yeah I love you so, soooo, so much.
And I know that we, we will be inlove, and tears from sky say goodbye to you my love.
And every time I look into the eyes of you, I know that we were meant to be right from
the start. And if you love somebody then let him go, and if he comes back to you, you will know."

By: Linn 17 år, Joy 13 år