Våren börjar komma sakta men säkert och jag känner hur den långa vintern sakta rinner av mig och hur mitt hjärta äntligen får smälta. Det har varit en lång vinter som jag tror tagit på mångas krafter, men nu kan man börja höra fåglarna sjunga och solen vågar titta fram mer och mer. Conversen ser man i alla olika färger på människors fötter, det är ett gott tecken. Det är något speciellt med våren, det går inte att komma ifrån, den bär med sig hopp och jag känner hur drömmarna väcks till liv igen. Våren har alltid varit en speciell tid för mig, inte bara för att det var under våren jag föddes, eller jo kanske därför och nu har jag fått veta att den här födelsedagen kommer jag att få gå på ultraljud för att få se min älskade lilla vän som jag är så nyfiken på. Det blir en fin födelsedags present och jag hoppas så innerligt att de ska kunna se om det är en pojke eller flicka. Ofta får jag frågan vad jag hoppas på att det blir, jag hoppas att det blir vad det ska bli. Jag vet att vem det än är som väntar på att få komma ut, så vet jag att han eller hon är planerad av Gud och det räcker för mig! Valentino växer för varje dag som går, han är så fantastisk. Så begåvad och vacker med sin vita hy, ljusblå ögon och ljusa hår. Han älskar musik, dans, mjuka gosedjur, salt lakrits och att bada. Han har ett känsligt hjärta men är otroligt envis. Han kommer bli en så duktig storebror och den här sommaren kommer jag njuta av att få vara tillsammans med honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar