Här om dagen när jag satt och sappade vid teven medan barnen sov, då var det ett program om kungafamiljen på Svt. Jag är uppväxt med föräldrar som älskar Kungahuset, min mamma hade alltid böcker liggandes framme om drottning Silvia och deras liv, jag brukade titta i dom då och då när jag var tonåring och bodde hemma. Det var mäktigt att få se vår prinsessa Vicktoria säga ja till sin prins i den enormt vackra kyrkan, jag glömmer aldrig hur de såg på varann, hur hon log lugnande mot honom och de kramade varandras händer. Och talet prins Daniel höll till sin Vicktoria fick det hårdaste hjärta att smälta. Nu när jag satt framför teven och såg vår älskade kungafamilj var det svårt att hålla tårarna tillbaka, man blir bara rörd. Vår kung och drottning har en sån värdighet och så mjuka hjärtan, jag kan inte beskriva hur arg jag blir när media visar en sån respektlöshet mot vår alldeles egen kungafamilj. Kronprinsessan och hennes prins Daniel är så fina och är verkligen förebilder för det svenska folket, det går inte att ta förgivet. Att vara både vacker på insidan och utsidan är ingen självklarhet. Prins Carl Philip och prinsessan Madeleine skrivs det också mycket om i tidningar, både gott och ont. Men media ger inte alltid den rätta bilden, livet kan vara mycket orättvist ibland, men vi ska alltid hålla var och en av dom högt. Min mamma sa till mig "Joy, Kungafamiljen är Sveriges smycke." Så är det, vad vore en kung utan sin krona? Vad vore kärlek utan att ha någon att älska? Vad vore jorden utan solen? Vad vore Sverige utan sin Kungafamilj? Vi ska vara tacksamma för det fina som finns kvar här i världen och bevara vårt lands värdighet. De har fått en speciell plats i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar