Home Sweet Home

Sunday Linn



Lägg till bildtext

Sunday Linn Novella Carlson föddes sensommaren den 31 augusti 2011, sista dagen på månaden. Hon var beräknad den 3 september enligt ultraljudet, men jag kände att det här var en liten augusti tjej. Man kan aldrig vara säker, men i mitt hjärta visste jag att hon skulle komma innan månaden var slut och det gjorde hon. Förvärkarna började redan dagen innan på Mikaels födelsedag, men de var varken starka eller speciellt regelbundna, men jag kunde ana att det kanske var något på gång ändå. Vi var hos barnmorskan samma dag och jag berättade lite hur jag kände och hon frågade skämtsamt om jag ville stanna och föda. Jag åkte hem och Mikael till jobbet, på kvällen gick vi till Pizza Hut bara jag, Mikael och Valentino för att fira Micke som fyllt 29 år den dagen och jag kände att något var i görningen. När klockan slog nio började förvärkarna komma med 10-12 minuters mellanrum, men var inte smärtsamma. Vi hyrde film, köpte godis och klockade värkar den kvällen, jag förberedde min stora syster på att något kunde hända. Vi gick och la oss, men vaknade strax efter för vi kände att det var tid att lämna Valentino, sen kl.02:10 gick vattnet och vi åkte direkt in till SÖS. Vilket jag var tacksam över, jag fick lustgas med en gång och fick en positiv upplevelse av den första perioden av öppningsarbetet. Jag och lustgasen blev nära vänner den kvällen och jag har nog aldrig varit så snurrig och pratsam någon gång i mitt liv. Micke har påmint mig om mycket jag sagt och en gång sjöng jag mig igenom en värk och ropade "Im a rock star!" och när jag kom ur lustgasen sa jag till Micke att jag trodde jag var en rockstjärna. Vi skrattade en hel del. Men när jag öppnats 8/9 cm och det gjorde riktigt ont fick jag chansen att få ryggmärgsbedövning vilket stannade av allt och jag fick vila, men det resulterade i att den här förlossningen tog en och en halv timme längre än Valentinos. Jag hade de mest fantastiska barnmorskorna som hjälpte mig på de mest underbara sätt och det gav mig en väldigt positiv upplevelse.
Nu har det gått fem dagar sen min vackra lilla prinsessa valde att komma ut och in till den här världen. Jag måste vara världens lyckligaste människa, glädjen är obeskrivlig. Jag kan inte sluta förvånas att man faktiskt glömmer de där hemska förlossnings smärtorna, trots att magen inte är i den fina form den var innan och det värker i kroppen, så är det enda jag kan tänka på den vackra ljuvel som ligger på mitt bröst och sover tungt. Hon är perfekt på alla sätt, den välformade näsan, de mörkblå vackra ögonen och den alldeles utsökta lilla munnen med större underläpp än överläpp som hon ärvt från min sida av släkten. Hon är lik mig till utseendet och är otroligt snäll och harmonisk.
Varje liten nyfödd människa är ett bevis på att Gud verkligen finns, min dotter är en present från himlen. Förra året förlorade jag min stora syster, men nu har jag fått tillbaka en dotter som ger mig så mycket glädje och jag kan inte beskriva min tacksamhet! Sunday Linns namn hade vi bestämt redan innan vi visste att vi väntade en flicka. Sunday betyder inte bara söndag utan även "Sunny day", solig dag och Linn fick hon efter min stora syster som betyder "Ett flöde av godhet" sen har vi gett henne ett tredje namn Novella som är italienskt och betyder "Poem", dikt....Nu äntligen är hon här!




26 Augusti

 26 Augusti är en dag som alltid kommer väga tungt i mitt hjärta. Jag vaknade tidigt den här morgonen, men det var inte förrän jag tog steget in i den fina lilla blomsteraffären som det riktigt slog mig varför jag var där för att köpa de finaste rosor jag kunde hitta. Då fick jag hålla mina tårar tillbaka medan floristen frågade mig hur jag ville ha rosorna, om de snabbt skulle hamna i vatten o.s.v det spelar ingen roll tänkte jag för mig själv, men mycket vackra blev de. Jag valde de rosa rosorna för Linn var färgstark, hon var född på hösten och passade bra i de där

 varma härliga tonerna, men hon bar ofta rosa på läppar, tröjor och annat, därför tänker jag på rosa när jag tänker på henne. Efter hon skrivit sin bok om "Köttbullen Vincent..." köpte jag och min syster Sofia ett vackert litet silver halssmycke till henne som hade en glittrande rosa liten boll hängande, hon blev mycket glad kommer jag ihåg och bar den ofta. Vi var där idag, vid graven och den otroligt vackra kyrka som bär så mycket vackra minnen från bröllop långt tillbaka i släkten, inte minst mitt eget och flera av mina förfäder ligger begravna, men trodde jag att jag en dag skulle gå dit och lägga rosor på min systers grav, nej. Men idag var vi där, hela familjen och mindes henne tillsammans. Regnet duggade ner tillsammans med våra tårar vid det vackra vita lilla korset. Vi läste psalm 23 tillsammans, den sista psalmen Linn lämnat uppe vid sin säng innan hon lämnade jorden, en psalm som Gud gett mig för just det året Linn gick bort. Men det var inte förrän vi skulle gå ner altargången till hennes vita grav i kyrkan efter hennes bortgång som orden ringde i mina öron "Om jag än vandrar i dödsskuggansdal så fruktar jag inget ont...." då förstod jag varför Gud gett mig det ordet för just 2010 och det gav mig kraften att gå vägen fram till kistan. Trots sorgen idag så tröstas vi av att hon nu är frisk och lycklig! Hon älskade Gud så passionerat och hennes liv fortsätter spegla sig i den framtid som kommer. Jag känner mig tacksam idag att jag och min familj alla kommer få vara en del av himlen en dag, att vi kommer vara tillsammans och kan vila tryggt i Guds famn.

En mammas längtan...

Du är så nära mig som du någonsin kommer vara, du hör mina andetag och mitt hjärta slå, varje slag fylld med liv och kärlek ämnat för dig. Trots att jag känner dig så väl ínom mig och vet att du finns där. Så längtar jag efter att få se in i dina vackra oskyldiga ögon, ögon från en ängel som precis lämnat en himmel för att komma hit till mig för att förgylla mitt liv och ge dagarna guldkant. Jag längtar att få forma ditt namn med mina läppar och se dina händer gripa tag om mitt finger, se din pappa kyssa din panna och stoltheten i hans ögon. Du är den vackraste gåva Gud någonsin gett mig, ett liv inslaget i det vackraste paket. Du är en lysande stjärna på en nattsvart himmel, solen efter en regnig dag, doften av syrener efter en kall vinter och vinden som torkar bort den mest sorgsna tår. Min dotter....jag älskar dig!

Crazy Cravings

Nu är vi äntligen inne på mitten av augusti, jag är nu fullgången 38 veckor och i morgon går jag in i vecka 39. Det känns ofattbart! Snart kommer jag ha min lilla bebis i famnen, nu känner jag mig redo för förlossningen. Jag har kommit till den punkt då jag vill känna smärta, tänk att man kommer dit tillslut?! Ofattbart. Till skillnad från graviditeten med Valentino har jag haft en del förvärkar, inte många men trycket har varit helt annorlunda, trodde lilla bebisen skulle trilla ut här om dagen. Med Valentino visste jag inte ens hur en förvärk kändes, fick inga förvarningar alls. Sen två dagar in BF, halv två på natten, POFF gick vattnet och fem timmar senare var han ute. Väntar nu med spänning på hur den här förlossningen kommer gå till, helt annorlunda kanske. Men jag längtar och har längtat länge nu. Magen växer fint och allt fungerar som det ska, ligger vaken en del på nätterna nu och väskan vi ska ha till BB har jag nog packat om en fyra fem gånger nu. Som alla vet så kan ju gravida få för sig de mest speciella saker, som här om dagen så ville jag bara ta en varm dusch och äta en skål med limeskivor för mig själv samtidigt, tro det eller ej, men jag njöt! Sen här om dagen fick lime skivorna ligga i ett glas med vatten, åt limen först sen drack jag vattnet. Så gott! Köksrengöring, badrumsrengöring, diskmedel, te sorter m.m har jag bara köpt i citron. Jag tror jag ser en röd tråd. Jag kan bli tokig på mig själv med de här konstiga cravings jag känner, men snart är det över och då kommer jag inte längre behöva stanna på Ica vid tvättmedelet och sköljmedlet och lukta eller känna att jag skulle vilja dricka ett glas med citronrengöring....

Radisson Blue Viking

För ungefär en vecka sen så firade jag och Mikael vår bröllopsdag. Vi firade den en månad innan för egentligen så är den 1:a september, men eftersom vår lilla skatt kommer runt det datumet så valde vi att ta in på Radisson Blue Viking en natt, en månad innan. Förra året blev inte mycket firande då min älskade syster fick lämna oss. Men nu så fick vi barnvakt av min lillebror och hans fina fru och vi

fick tid för oss själva på det här otroligt fina fem stjärniga hotellet mitt inne i stan. På kvällen gjorde vi oss fina och åt en bit mat, gick på stan och på kvällen tog vi hissen direkt ner till gym och bad för ett dopp i den sköna kalla polen och sen även i den varma bubblande jacuzzin. Som långt gången gravid och fullt upp hela dagarna med en snart tvååring så var det som balsam för min själ. Frukosten var otrolig och grymt bra service från alla världens hörn för att kunna betjäna både svenskar, japaner, indier, tyskar och ja många fler. Sen efter frukosten blev det även ett dopp i polen igen, så skönt. Men en natt borta från min lilla pojke räckte gott och väl och vi kunde inte vänta med att hämta honom dagen efter. Ett bra tips till alla föräldrar som vill pusta ut lite och känna sig som en ny människa...

Gula stugan

Igår hade vi en skön dag hela familjen ute på vårt landställe där jag växt upp, vi var där varje sommar flera veckor i streck tillsammans med mina kusiner och min mormor och morfar som alltid körde oss i motorbåten till Vaxholm för att köpa glass. Gula stugan var där min familj sov och vi syskon delade på ett rum med två våningsängar, medan mina föräldrar sov i bäddsoffa i vardagsrummet. Köket är litet men mysigt och på verandan där satt jag och Linn och ritade i våra barbie målarböcker dagarna i enda. Här växte vi upp, jag, mina syskon, våra kusiner och även min mamma och hennes syskon och även fler än de på vår långa släkttavla. Igår var vi där igen, och nu satt vi där med våra barn som lekte så glatt i den kalla duschen utanför stugan. Vi grillade till både lunch och middag och jag vågade ta mig ett dopp i det kalla vattnet vid en liten strand som ligger i närheten. Det var en underbar dag med god mat, bad, sol och härlig gemenskap! Min mamma bakade muffins och vi satt under det gula hawaii parasollet min pappa köpt när jag var nyfödd, 23 år gammalt, men så mycket minnen det bär med sig och för att inte tala om småkryp och annat...

Jag & min Lalle...

 Snart är juli slut, yippie. Då är det bara fyra veckor kvar, förhoppningsvis innan prinsessan kommer! Varje dag tar vi som den kommer, jag & Lalle, medan pappa jobbar. Magen bara växer och växer och jag blir tyngre och tröttare, tar det aldrig slut? Södra BB kommer missta mig för en flodhäst och skicka mig till Skansen när jag kliver in där om det här inte tar slut snart. Haha! Men jag och min lilla älskling myser dagarna igenom, vi shoppar, bakar, läser böcker, Valentino badar i baljan varje dag, vilket är favorit sysselsättningen! Vi hittar på roliga saker på eftermiddagarna med pappa när han kommer hem. Valentino hittade mina pilotglasögon som jag blivit så beroende av på sista tiden, då min syn blivit ännu sämre på grund av graviditeten och ändrade om en del på dom minst sagt, det är farligt att somna i soffan utan att ha koll. Men han verkade inte så värst bekymrad. Ibland så kollar vi i skåpet där jag lagt babykläderna, de små skorna, strumporna, napparna och snuttefiltarna. Valentino älskar det och vill envist ge nappen till magen, men jag försöker förklara att det blir lite svårt för henne 

att ta nappen nu, utan han får vänta lite till. Han kommer bli en fantastisk storebror! Han är så social och förstår så mycket. Han har en sån härlig humor och han vet om att han är rolig. Jag kan inte sluta förundra mig över honom och hur underbar jag tycker att han är, kärleken är obeskrivlig! De gånger han sett mig gråta, har han torkat mina tårar med sin snuttefilt. Hans hjärta är så fyllt av kärlek, medömkan och en otrolig livsglädje. Visst är man tacksam för sina barn, det finns ingen finare present man

kan få! Jag har börjat packa babyväskan nu, men är inte färdig än. Egentligen började jag lite för tidigt, men om man längtar så längtar man. Imorron går jag in i vecka 35 och sammandragningarna kommer mycket oftare nu och även någon förvärk då och då...Snart är det dags! Aaaaaa

Vaniljbullar

Nu är jag i v. 33 och längtan efter mitt lilla hjärta som rör sig så livligt där inne blir bara större och större medan magen växer och växer. Känner stort behov av vila nu, så det blir en del dagar hemma och nu när min kompis dammsugaren strejkar för tillfället, så bestämde jag mig för att utmana mig själv lite och baka bullar. Jag har faktiskt aldrig tagit mig för att göra det förut, inte ensam i alla fall. Men idag bestämde jag mig för att göra det för att överraska min snygga karl. Matlagning och bakning har aldrig varit nått som intresserar mig värst mycket, gäsp! Men som mamma har jag börjat ta tag i det mer och mer och idag lyckades jag verkligen. Min man tyckte det var de godaste bullarna han någonsin smakat, så då ville jag föreviga det här fina minnet. Man vet ju aldrig när det händer igen. Men bakning är faktiskt roligare än matlagning måste jag säga. Men vem vet, kanske blir jag mästerkock en dag. Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid...

Romantisk sommar idyll...photos by Joys iPhone

I Skärhamn med familjen...

Sommaren är otroligt nog här nu. Jag har nästan svårt att föreställa mig den kalla varga vintern vi hade, när inga kläder höll mig varm och jag höll på att frysa benen av mig på väg hem från pendeln när bilen gått sönder. Då önskade jag mig mer än något annat att de här dagarna skulle komma, nu är jag snart mitt i sommaren, ganska höggravid och kan inte låta bli att le litegrann när
solen gömmer sig bakom molnen

och regnet skänker mig och min lilla bebis en liten paus från sommarens hetta. Men nu äntligen fick min älskade Micke en veckas semester trots högsäsong för Ekerbring Måleri och vi drog iväg tillsammans med min familj ner till Göteborg en sväng för att skaka om dom lite där nere. Vi fick låna några rum i en kyrka i Skärhamn nära klipporna och en mysig liten strand. Första dagen blev det en shopping tur tillsammans

med mina syskon och sen en inte så trevlig upplevelse på Jhensens Biffhus eller vad det nu heter? Det spelar ju egentligen ingen roll, vi kommer nog aldrig mer gå dit igen efter det hemska köttet och den torra potatisen. Vi bodde en timme utanför Göteborg så det blev lite mer shopping en annan dag tillsammans med mina föräldrar som kom lite senare än oss. Vi fick även chansen att ta en liten båttur ut till en liten ö, det var som en liten idyll, påminde mig om ett svenskt Grekland om du förstår vad jag menar. Bara ljusa fina hus, med små stentrappor. De mest fantastiska rosor och knutarna kunde vara starkt grönmålade och en kornblå dörr

kunde man skymta bakom nått träd. Små krabbor fiskades upp av barnen och kastades sen tillbaka i vattnet för att uppleva samma sak igen. På kvällarna grillade vi och åt jordgubbar med glass, vi firade även Sofia som fyllt år och spelade spel gjorde vi också till sent in på natten tills vi bara satt och skrattade. Det var underbart att få vara tillsammans under de här dagarna, ta igen tid och bara umgås. Sista dagen klev jag, Mikael och Valentino upp tidigt och begav oss till Ullared för att shoppa loss lite till. Det blev lite smått och gott, sen var det en lång resa hem men som gick väldigt bra...

Oändlig saknad

Jag vet inte, men jag fick bara bilden av att allting var som förut när jag idag promenerade hem från att ha varit på Södersjukhuset och jag såg framför mig hur vi möttes i den varma solen på Götgatan. Vi log mot varann och ditt svarta uppklippta hår flög i vinden, solglasögonen satt uppe på huvudet och du hade slösat med läppglansen på din vackra stora läppar som du alltid gjorde. Du hade den där ljusblå jeansjackan och en rosa topp, du hade ofta rosa. Jag minns dina söta parfymer som alltid luktade så gott. Vi hade säkerligen tagit en fika idag, du, jag och Valentino i kyrkans café och vi skulle skämtat och skrattat som bara du och jag kunde göra. Du var alltid mån om att vi skulle vara bästa vänner och det var vi Linn, även när det svårt. För en stund kan jag känna den där hopplösa sucken av oändlig saknad, den är nästan obeskrivlig. Om två månader har det gått ett år sen du lämnade oss älskade stora syster, min tröst är att jag då kommer ha en himmelsk present i min famn som kommer ge mig hopp och styrka. Jag fylls av en oändlig tacksamhet till Gud över det han gett mig. Jag blir ledsen över hur mycket vi människor saknar tacksamhet ibland över hur bra vi verkligen har det, istället för att tacka Gud varje dag för att vi är friska, kan se, tala, har ben att gå på och mat för dagen. Vi bor i ett land utan krig, kan gå ut och ta en fika med våra vänner i trygghet. Så ser vi ofta på de där extra kilona eller bristen på det materiella sakerna, tjejer tycker ofta inte att de duger som de är och vi strävar onödigt mycket efter det som ändå inte ger en verklig trygghet och ro i själen.
Tacksamhet är tror jag, början till sann glädje och tillfredställelse. Linn hade det svårare en många av oss, men tacksamheten till Gud, livsglädjen och passionen för hennes drömmar tog henne längre en vad någon annan kanske skulle åstadkommit på en hel livsstid...

Linn, du finns alltid nära mitt hjärta...

En helg i Övik...

Äntligen kom torsdagen och vi lämnade Stockholm ca kl 11 innan lunch. Regnet öste ner som aldrig tidigare, men inget mig emot. Jag älskar regn, så länge jag inte har gjort mig fin för en fest och vill hålla frisyren så snygg som möjligt så klart. Vi hade ganska många timmar framför oss upp till min mans födelseort. Mikaels farfar hade nämligen fyllt 80 år och hela släkten skulle fira honom på midsommar. Vårt första stop blev Hakke Gård i Gävle där vi åt lunch tillsammans med Mickes brorsor, svägerskor, samt barnen. Det var trevligt! En lång resa låg framför, men med godis och modemagasin klarar man sig långt och Valentino skötte sig exemplariskt både dit och hem. I Sundsvall blev det shopping och när vi kom fram på kvällen tog vi in på fint hotell, åt en riktigt god middag i restaurangen och somnade sen mätta och belåtna. Resten av dagarna blev det släktträff, grilling och bad med Magnus och Elin, lite shopping och dopp i hotellets pool. Jag får inte glömma hotel frukosten som var fantastiskt god. De bjöd på alla slags frukter, smoothies, youghurts med alla möjliga torkade frukter och muslin. Gott bröd, scrambled eggs, korv, bacon, pannkaka, grönsaker, te, kaffe och juice...mm så gott!

Passion for makeup

Igår var det ännu ett vackert ungt par som valt att säga ja framme vid altaret och jag fick privilegiet att sminka denna vackra brud och hennes tre tärnor, två var hennes yngre systrar och den tredje en kär vän till henne. Jag tog mig till salong Orkidé där min vän Déborah befann sig med bruden och fixade håret. Det här är min utbildning, en av mina stora passioner i livet och min hobby. Det spelar ingen roll att magen är tung och värmen är mer påtaglig. Att få arbeta med ett naket ansikte och sakta men säkert täcka, framhäva, förgylla, ljusa upp, matta ner, välja färger och sakta men säkert komma fram till de resultat man redan sett i sin inre syn är en fantastisk känsla och tillfredställande för min själ och min kreativitet.

Den här bruden hade valt en lagom skarp ögon makeup i brun ton med rosiga kinder och läppar i aprikos. Att få arbeta med några av de färger som ligger närmast om hjärtat är ju inte fel det heller. Tärnorna fick en ljus, fin bas, lätta ögon och rosiga kinder till de aprikos färgade klänningarna.
Makeup är en tillgång och hjälper oss människor att framhäva det vackra.
Precis som det mesta i det här jordelivet behöver underhållas, våra hem behöver städas, våra hus målas, våra blommor vattnas, så behöver vi också ta hand om oss själva. Här är några tips!

Favoriter från Makeupstore

Consealer: Cover all mix (Tre olika färger, röd- täcker blått, gul- täcker rött, vit- ljusar upp under ögon)

Läppglans: Queen (Skimmrig aprikos)
Rouge: Lust (Aprikos, skimmrar mot guld) För en mattare aprikos välj Lush.
Eyedust: Morning breeze (Skimmrar i guld ton, perfekt för en lätt sommar make)

The real housewifes of Stockholm på Skansen...

Valentinos rum

Sent i lördags kväll fram tills 02:30 på morgonen valde jag och Mikael att tapetsera Valentinos första egna rum.
Det blev en krämvit och beige randig tapet, jag blev mycket nöjd.
Det finns inget roligare än att få skapa och vara kreativ! Jag behöver varken mat eller sömn om jag får skapa, dekorera, måla, fixa, planera och låta fantasin få flöda. Än är rummet inte helt färdigt, lite återstår och sen blir det perfekt. Köpte även en liten brun och vit leksaks spis, 50 år gammal, sliten och charmig. Idag har Valle bakat plast pizza där och bjudit mig på.
Annars är bilar det heta ämnet just nu, det är det första han nämner när han pratar med pappa på telefon...