Grattis Joy!!

Idag fick jag se min dröm äntligen gå i uppfyllelse! Efter blod, svett och tårar fick jag äntligen höra de där fina små orden som fick hjärtat att slå glädjeskutt.
"Du gjorde det!" Jag var tvungen att fråga honom igen, Micke hette han. "Jag gjorde det inte?" Han tittade på mig "Jo det gjorde du." Jag visste knappt vad jag skulle säga till den här snälla långa mannen som va så otroligt fantastisk och ville ge mig mitt körkort som jag kämpat så mycket för. "E det sant?! Schysst!!" Utbrast jag. Enligt honom gjorde jag ett bra jobb trots lite strul med fick parkeringen och kärringstopp i samband med den. Men han såg väll att jag var mycket riskmedveten och visste vad jag gjorde ändå på andra platser. Jag tror att jag fortfarande är lite i chock och det känns skumt att jag bara kan sätta mig i vår gröna lilla Ford Focus och åka ut på mina egna äventyr! Det kan ju inte bli bättre. För mig var det här ett viktigt steg i min utveckling som människa och det ger mig otroligt mycket frihet och en känsla av självständighet. Jag tror jag blivit vuxen! Nu är det bara att tuta och köra, vilket känns fantastiskt! Ett, två, tre på det fjärde ska det ske

Inte tredje, men kanske fjärde?

Också kommer man till det här med körkortet, den som inte gjort en uppkörning tidigare vet ju knappast vad jag talar om. Jag har kört med min man till och från i ca två år och nu i januari och februari har jag tagit sex stycken körlektioner som hjälpt mig finslipa det sista. Nu har jag ställts inför tre uppkörningar vilket andra gången var en ren chansning i shotahiti Södertälje två dagar efter jag kuggade första gången, vad kan jag säga, man vill ju få det gjort. Nu har jag gjort det för tredje gången och kuggat. Skillnaden denna gång var att jag verkligen finslipat det jag missat på tidigare och jag kände mig mer redo än de andra två gångerna och trots mycket förberedelse fick jag ett olämpligt möte med en extra stor långtradare på Nynäshamnsvägen som inte såg mig och jag var inte tillräckligt snabb på bromsen, jag kuggade på motorvägen som tidigare varit min styrka och korsningarna som jag kämpat med skötte jag som handen i handsken....hm vad kan jag säga? Jag kunde knappt höra vad min uppkörningslärare sa när vi äntligen kommit tillbaka av alla mina egna snyftningar och hjälplösa försök att hindra tårarna, min lärare som jag åkt dit med Jonas, vanligen lite barsk men godhjärtad såg medlidande på mig. Men jag torkade mina tårar och sa till honom att det är bara att resa sig igen och nu sitter jag här glad och tacksam över livet. Det blir inte alltid som vi tänkt oss och ibland får vi kämpa extra hårt när vi vill ha något eller uppnå en dröm, men det betyder inte att vi inte kommer att få se den gå i uppfyllelse. Det är bara att resa sig upp igen och fortsätta springa. Jag ser det här som en del av mitt formande som människa, ett formande av min uthållighet, karaktär och tålamod, ofta ber vi Gud att förändra oss och när han gör det blir det inte alltid som vi tänkt oss, men resultatet blir så mycket bättre än vi kunnat tänka oss.
Jag längtar tills jag får skriva om att jag äntligen klarat min uppkörning, om det så ska ske på tionde försöket. Kom ihåg "Winners never quit & quiters never win" det är mitt motto som kommer ta mig ända fram...ha en underbar dag everyone!

My Home

Jag tror de flesta håller med mig när jag säger att hemmet faktiskt är en av de viktigaste platserna i ens liv. Det ska inte kännas jobbigt att komma hem, utan det är där vi ska kunna vila och pusta ut efter en dags arbete. Det är där vi ska bjuda hem våra vänner, våra barn ska växa upp, där vi sover, äter och lever. Och hur kul är det inte att få inreda det! En passion jag har är ju just inredning och eftersom det inte ser ut som att vi ska flytta än på ett tag så bestämde jag mig för att fixa och trixa litegrann. Jag och min fantastiska man som är lika impulsiv som mig själv, vilket jag älskar! Vi sålde vår soffa och vår dubbelsäng för att hitta en mindre dubbelsäng för att kunna få plats i Valentinos lilla sovrum så Valentino och Sunday kunde få det stora rummet. Med så mycket nya leksaker efter jul, så kände vi att vi ville prioritera barnens rum så de kunde få mer utrymme. Men jag trivs bättre i vårt nya, lilla romantiska sovrum. Jag är en sån där person som behöver omväxling och förändring för att inte

bli alltför uttråkad, vi stormtrivs.

Soffan var väl använd och vi kände att det var dags för en ny, vi höll fast vid divan stilen men vi ville göra det snäppet modernare hemma, så det blev en svart skinn soffa och lite nya kuddar. Jag kan starkt rekomendera en sån om man har barn som gillar att kladda! Den är bara att torka av. Jag sålde även min super snygga shabby chic fåtölj också. Förändring!
Det blev ett nytt barnskåp till barnens rum istället. Allt hittade vi på blocket, som nytt, super billigt och smidigt. Sundays vagga håller jag fortfarande på och försöker sälja,
men jag hade kvar en spjälsäng från när Valentino var mindre. Så jag valde ut en häftig färg på en färgkarta och Micke tog
med sängen till jobbet och målade den hallon röd/rosa. Måste säga att den blev ganska cool. One of a kind om man säger så. Men hon är ju min coola lilla prinsessa, så det fick bli en sån.
När man inreder hemma ska man vara smart, mixa nytt med gammalt, mordent med shabby, sött med salt och snygga grejer behöver inte bli dyra. Man ska leta på de rätta ställena. Barnens rum är inte helt färdigt ännu, måste finslipas, men man får ta en sak i taget.
 I alla fall försöka! Jag har svårt för det, jag håller gärna på nätterna i ända tills det blir färdigt, I just love it. Vi fyndade hyllor på Ikea till Valentinos sovrums del, 49:- styck. Ett riktigt kap, breda och fina. Valentino har så många gosedjur och speciellt små råttor som han gillar och de fick plats där uppe.  Sen fick han en Paris kudde att ha på sängen, jag och Mikael förlovade oss där så Eiffeltornet har en speciell plats i mitt hjärta. Jag hittade även jätte fina söta små cupcakes tavlor på Mio för bara 69:- styck. Så tre sånna blev det över Sundays spjälsäng och en Marilyn Monroe kudde, men bara för att den var snygg och ganska billig!

Hittade även en hyfsat billig matta på Rusta. Valde en krämigare färg för att det skulle kännas varmare och

pricken över i:et är ju de fina ledljusen från Ikea som jag köpt tidigare. Är lite svag för sånna, tycker de höjer mysfaktorn en del! Det är alltid kul att få vara kreativ och nu laddas batterierna för nästa upptåg, vi får se vad det blir!

Barns tankar...

Jag skulle kunna sitta och iakta min lilla pojke en hel dag, så mycket hyss han kan få för sig. Igår under frukosten blev den halvätna riskakan helt plötsligt en haj fisk som höll på att äta upp hans napp. Idag var riskakan hans moster och kusin, jag älskar barns fantasi, så mycket inspiration man kan få av den. De tänker så enkelt och okomplicerat många gånger. Min Valentino har varit tidig med språket och han tycker om att upprepa det jag och Mikael säger för att lära sig ännu mer. Här om dagen förklarade han för mig när vi var på väg till parken att om man krockar med en cykel så behöver man plåster, tack för informationen tänkte jag och log för mig själv. Social är nog ett av de första ord jag skulle använda för att beskriva min lilla pojke. När jag går inne i klädaffärerna hälsar han glatt på folk och vinkar, vissa hejar och blir glada medan andra springer förbi inslutna i den vardagliga stressen som vi många gånger är i. Han gillar också att prata i telefon med pappa och då berättar han att han vill äta tacos, eller att han sitter och tittar på film. Om han inte kommer på vad han ska säga så börjar han använda lotsas ord för att få koversationen att spinna vidare. Enkelheten hos ett barn är så fantastisk på många sätt, jag älskar att läsa sånna böcker där man skrivit ner barns tankar kring olika saker. Jag har en bok hemma som heter "Barn skriver till Gud" en underbar bok och jag tänkte skriva ner några citat från den. Det går inte att låta bli att le när man läser dom, de är så roliga men samtidigt så djupa. Här är några som jag fastnat för.

"Istället för att låta människor dö så du måste göra nya. Varför behåller du inte dom du redan har? Jenny"

"Gode Gud jag skulle vilja vara en orm ibland. Men bara när jag vill. Anders"

"Käre Gud räkna med mig. Din vän Hubbe"

"Käre Gud. Jag tycker om att gå till kyrkan, men du kunde ha mycket bättre musik. Jag hoppas att detta inte sårar dina känslor. Kan du skriva några nya sånger? Britta"

"Gode Gud var snäll och skicka en ponny till mig. Jag har aldrig bett om nått förut, du kan kolla det. Eva"

"Ett av dina moln såg ut som ett otäckt ansikte. Jag blev jätte rädd. Lova att aldrig göra om det. Ellen"

"Jag älskar dig Gud. När vi hade matte kom det in en hund. Kristina"

"Käre Gud finns du verkligen ? En del tror inte det. Så om du finns är det bäst att du gör något åt det fort. Harriet"

"Förlåt att jag inte skrivit tidigare, men jag har inte lärt mig skriva förrän nu. Hans"

"Käre Gud vi är väldigt religiösa hemma, så du behöver inte oroa dig för oss. Ted"

"Käre herr Gud vad tycker du om sådana som inte tror på dig? Det är en viss annan person som vill veta, en vän. Nils"

"Käre Gud jag höll min del av avtalet. Vart är cykeln? Bert"

"Jag håller på och läser din bok och jag tycker om den. Hur bär du dig åt för att komma på allt? John P"

"Käre Gud varför måste jag be när du i alla fall redan vet vad jag vill ha? Men jag ska göra det om det känns bättre för dig. Susan"

"Käre Gud om jag var gud skulle jag inte alls klara det lika bra som du. Håll stilen. Mikael"

Kungafamiljen Sveriges smycke

Här om dagen när jag satt och sappade vid teven medan barnen sov, då var det ett program om kungafamiljen på Svt. Jag är uppväxt med föräldrar som älskar Kungahuset, min mamma hade alltid böcker liggandes framme om drottning Silvia och deras liv, jag brukade titta i dom då och då när jag var tonåring och bodde hemma. Det var mäktigt att få se vår prinsessa Vicktoria säga ja till sin prins i den enormt vackra kyrkan, jag glömmer aldrig hur de såg på varann, hur hon log lugnande mot honom och de kramade varandras händer. Och talet prins Daniel höll till sin Vicktoria fick det hårdaste hjärta att smälta. Nu när jag satt framför teven och såg vår älskade kungafamilj var det svårt att hålla tårarna tillbaka, man blir bara rörd. Vår kung och drottning har en sån värdighet och så mjuka hjärtan, jag kan inte beskriva hur arg jag blir när media visar en sån respektlöshet mot vår alldeles egen kungafamilj. Kronprinsessan och hennes prins Daniel är så fina och är verkligen förebilder för det svenska folket, det går inte att ta förgivet. Att vara både vacker på insidan och utsidan är ingen självklarhet. Prins Carl Philip och prinsessan Madeleine skrivs det också mycket om i tidningar, både gott och ont. Men media ger inte alltid den rätta bilden, livet kan vara mycket orättvist ibland, men vi ska alltid hålla var och en av dom högt. Min mamma sa till mig "Joy, Kungafamiljen är Sveriges smycke." Så är det, vad vore en kung utan sin krona? Vad vore kärlek utan att ha någon att älska? Vad vore jorden utan solen? Vad vore Sverige utan sin Kungafamilj? Vi ska vara tacksamma för det fina som finns kvar här i världen och bevara vårt lands värdighet. De har fått en speciell plats i mitt hjärta.

Good Bye 2011 & Heloo 2012

Nu är 2011 slut och ett nytt år ligger framför oss. I slutet på året brukar jag som många andra stanna upp och summera året som gått. Vad har fått prägla mitt år, mitt 2011? Inget år är nog helt fel fritt, visst har jag haft med och motgångar, men för mig har 2011 varit som ett regn efter en öken och jag kan se Guds hand över mitt och min familjs liv. För ett år sen fick jag reda på att ett nytt litet liv fanns inom mig och idag, första dagen på året barnvälsignades min lilla Sunday Linn. När jag ser in i hennes vackra ögon kan jag inte beskriva den lycka och kärlek jag känner till henne men också till Gud som är den som gett henne till mig.  Jag kan bara tacka för det här året och trots att man ibland har känt att det inte varit lätt på olika områden så har min kärlek till Gud växt ännu mer och tryggheten gett mig en sån glädje. Igår firade vi det gågna året hemma hos min syster och hennes man och barn, tillsammans med våra fina vänner Moises, Frida och deras barn Filippa och Noah. Vi åt god mat, syrrans goda kladdkaka, chips och godis och bara umgicks och väntade in 2012. När vi närmade oss tolvslaget så la vi det kommande året i Guds händer och firade sen med god dricka medan vi såg de vackra fyverkerierna i alla dess olika färger. Sen satt vi kvinnor och pratade om förlossningar fram till två på natten. I morse när jag stod i duschen tänkte jag, undra vad det här blir för ett år? Det kändes oförutsägbart, för när vi skulle gå in i 2011 då visste jag att det bara kunde bli bättre än 2010 eftersom Linn gick bort då. Sen innan vårt söndagsmöte idag så träffades vi familjen och pratade, då sa min mamma.
"Det här året är ett oskrivet blad och det vi talar ut, så kommer det bli."
Och där fick jag mitt svar, precis det jag talar ut över det här året så kommer det bli och jag tänker ha ett grymt spännande år där jag får fortsätta att följa min stjärna och erövra de drömmar som Gud lagt ner i mitt hjärta!

Christmas...

Lite snö fick vi trots allt, men nu känns det som våren snart är här, härligt men konstigt. Min jul spenderade jag tillsammns med min mans familj, hans föräldrar, tre syskon och deras barn. Mikael har två bröder, en äldre och en yngre. Den äldsta har två barn födda samma år som våra, våra pojkar 2009 och våra flickor 2011. Den yngre brorsan väntar sitt första barn och så får vi inte glömma lilla syster Liselott som snart fyller 21. Dagen innan var vi hos min familj och hade en mini julafton tillsammans med mina två syskon, min systers barn och mina föräldrar. Fick min absoluta favorit parfym i julklapp, Hypnose by Lancome bland mycket annat. Sen bar det av till svärföräldrarna som bor en bit utanför Upsala där vi spenderade två nätter. På julaftons morgonen tog vi en skön promenad till Harbo kyrka där man fick tända ett ljus för någon som behövde möta Guds kärlek och det gjorde jag. Sen blev det Kalle Anka och en god traditionell julmiddag med blana, som min svärmor lät mig göra. Blana är en blandning av messmör, grädde och florsocker, smakar som mildare messmör. Jag vet inte varför man har det egentligen? Men det är deras tradition. Barnen kunde heller inte känna igen fabror Magnus bakom tomte skägget, utan de tackade artigt och såg på honom med förväntansfulla ögon.

På kvällen sen blev det en skön och kall julpromenad under den otroligt vackra nattsvarta stjärnhimlen. Det var länge sedan jag såg en sån, dom finns inte i stan. Miljontals stjärnor tindrade för oss på den här speciella dagen. Hur kan människor inte tro att det finns en Gud efter att ha sett nått så vackert? När vi kom hem blev det kortspels duell mellan mig och mina tre svägerskor. Mycket skratt och flummeri blev det och som pricken på i:et så tog jag klistermärkena från svärmors mandariner och satte på allas pannor. Jag måste varit övertrött? Våra män fick säga till oss av allt buller vi förde, så inte barnen skulle vakna. Dagen efter blev det Stockholm igen och träff med resten av släkten hemma hos min stora syster. Det har vart en skön jul, det har gått fort och nu är granen och stjärnan borta hemma hos oss. Ser fram emot ett nytt spännande år!

Chistmas days in my heart...

Himlen

Himlen blir så verklig när man förlorat någon man älskar. Inte för att jag inte trodde på den förut innan Linn gick bort. Men nu när hon är där så har himlen fått en ny plats i mitt hjärta, en mer verklig plats och livet har fått en ny innebörd. Det är lätt att upptas av livets alla nödvändigheter, stress, ytlighet, relationer som kanske inte fungerar, laga mat, städa och alla dessa utgifter.
Men när man får tid att stanna upp och vända sin blick mot Jesus, då förändras allt och man får rätt perspektiv på livet. En av mina favorit platser är vid mitt vackra, vita piano. Även om jag inte är speiellt duktig eller kan så värst mycket piano, så är det där jag brukar uttrycka min kärlek och tacksamhet till Gud genom min sång. Idag fick jag en sån stund när lillan sov och Valentino bakar hos min kusin. Jag har skrivit en sång om himlen, en väldigt enkel text med några få ackord. Himlen är verkligare än vad man tror och när jag sjöng den idag så kändes saknaden av Linn så stor. Livet hinner ifatt ibland när man får en stund för sig själv, men jag känner mig så tröstad av Gud. Hans kärlek gör mig trygg och stark. Vart skulle vi vara utan den största gåva som någonsin kommit hit till jorden? Och om några dagar ska vi fira den stora dagen! Mitt hjärta fylls av en oändlig tacksamhet. En tacksamhet för att vi fått ett ljus som lyser genom det djupaste mörker. Ljuset från himlen.


"Jag ser en himmel lyser så klar, den närmar sig
Portar av guld, ett ljus så starkt, förvandlar mig
Jag vill leva nära Dig, resten av mitt liv
Jag vill ära dig med min sång, min sång

Du är helig, Du är helig
Du kommer snart
Du är helig, Du är helig
Du kommer snart tillbaks"

KTH people

Igår var det torsdag om du inte visste det. Jag befann mig då på KTH för ovanlighetens skull, varför då? Kanske du undrar, de som känner mig vet att KTH är nog de sista stället jag Joy Carlson skulle befinna mig på. Men en av mina underbara celltjejer Polin pluggar där och har en kristen skolgrupp som hon är ordförande för, där hon brinner för att få ut det kristna budskapet till människorna hon befinner sig omkring. Gud har verkligen förvandlat hennes liv och gjort otroligt mycket i hennes hjärta.
Vilket jag vet eftersom vi gått i samma
 klass ett antal år. Hon frågade mig, Stephanie och Carolina som även hon går i min cell om vi ville komma dit och sjunga några sånger. Kalle Peltola blev vår gitarrist och jag måste säga att vi blev ett väldigt bra team tillsammans.
Amazing grace (i pop version), Ljuset från himlen, Stilla natt och en egen skriven låt av Kalle blev låtarna vi sjöng under deras lunch. Det var kul att få dela med sig lite av det vi tror på fast på ett otroligt enkelt sätt.
Hela den här världen behöver något mer en det som vi ser, den behöver
ljuset från himlen som Carolina sjöng om och vi alla fick sprida lite av det ljuset bland de här ungdomarna som slitit för slut tentorna och kanske bara behövde få höra om något annat. En uppmuntran i vardagens gråa färger.
Vi vet inte alltid vad livet kommer bjuda på, men när vi har Gud så har vi alltid ett ljus i mörkret. Mina två älsklingar följde så klart med också, båda skötte sig exemplariskt och Valentino tyckte det var roligt att få följa med.
"Mamma sjunga..." Sa han nöjd och glad när vi skulle ställa oss på den lilla scenen.
Jag hoppas att vi fick tända en gnista av hopp i deras hjärtan som kommer påminna dom att det finns något mer...

                                                                  

(Det blev något fel med bilden näst längst upp som jag inte lyckats fixa?)

Tankar en december morgon...

Idag vaknade jag av Valentinos rop innefrån hans rum "Pappa Micke! Pappa Micke!" jag tvingade upp min trötta kropp som egentligen inte ville lämna det varma sköna duntäcket. "Pappa jobbar, kom och vila med mamma..." säger jag positivt, men nu var det Bolibompa och välling som stod på Valentinos lista. Efter det var fixat lyckades jag övertala min envisa lilla pojke att mamma skulle få vila lite till. Jag gick tillbaka till min lilla Sunday som fortfarande sov tungt 07:30 på morgonen, en riktig liten sömntuta. Hon var så varm och go. Jag lyckades somna ett tag till, men sen var det en sur liten grabb som tvingade upp tjejerna ur sängen för att äta frukost och titta på teve.
Efter en utdragen frukost med amning, smulor på matta och lek med maten blev det sova igen för lilla solen och önskefilmen Robin Hood för Valentino medan jag diskade. Nu sitter jag här och samlar mina tankar inför dagen som kommer. Jag sitter och tittar ut genom mitt fönster och undrar vart snön är någonstans? Jag ber till Gud att vi ska få en vit vinter, speciellt för barnens skull. Jag tänker på alla små barn som får ligga på sjukhus den här julen, man glömmer ibland att det finns en värld utanför ens fyra väggar. Många familjer kämpar den här julen. På Astrid Lindgren har de clowner och målarverkstad för sjuka små barn för att göra vistelsen på sjukhuset roligare. Jag tänkte att jag skulle kunna jobba som en sån där clown, tänk att få sprida glädje och kärlek till barn som kämpar med sin hälsa. Men ännu bättre att kunna få sprida Guds kärlek till familjer som inte har något att tro på eller vila sina trötta huvuden emot. Världen utanför kämpar, men Jesus föddes den här årstiden för att var och en skulle få ljuset tillbaka in i sina liv. Jesus föddes den mörkaste tiden på året, det fanns nog en mening med det. Nu behöver vi mer ljus än någonsin, varför inte krama om den som sitter bredvid dig på bussen, önska en underbar dag till expediten på H&M, le lite extra till ett barn som gråter, hjälpa den gamla damen med matvarorna eller ringa din vän och bara berätta hur mycket den betyder för dig. Det värsta som kan hända är att någon ger dig en snyting, men det gör ingenting. Julen är kärlekens och familjens årstid, vi ska slösa med glädje och kärlek till alla runtomkring!

Christmas Time

Det är ca ett år sen jag påbörjade min blogg, en sida där jag skriver om mitt liv på alla möjliga olika områden, familj, Gud, intressen, saknad, sorg, glädje och bara mina tankar om livet. Min lilla dotter har nu hunnit bli tre månader och jag tycker hon är perfekt, fantastisk på alla sätt. Hennes blick är sån att när hon ser på mig eller min man så ser hon så förälskad ut, hennes ögon bara lyser av kärlek, hon är så speciell och så mild på alla sätt. Hon är min sol som lyser upp i det mörka vintervädret. Nu är julen snart här och julstämningen är på topp här hemma, stjärnan hänger i fönstret, julmusiken är på, granen är klädd och vi har bakat pepparkakor, två fick hänga i Valentinos fönster. De tre årliga julkonserterna är avklarade, de va i princip fullsatta och det var härligt att få vara med ännu en gång trots en nyopererad liten Valentino, en krasslig make och en tremånaders bebis. Allt blir vad man gör det till! Nu äntligen har Valentino fått göra sin operation och allt har gått bra. Nu är han här hemma och myser med mig och Sunday Linn, jag njuter av min vackra lilla pojke.
Åh, om det ändå gick att beskriva med ord hur underbar han är! Han är en liten ängel från himlen, så klok, snäll, rolig och känslig på det sättet han förstår så mycket mer än vad man tror. Idag startade vi dagen med Beethoven den stora St Bernards hunden, en ny favorit film för min lilla Tino. Det spelar tydligen ingen roll att det ska vara tecknat. Önskar man hade tid för att ha en sån där stor fantastisk hund, helt underbar. Men vem vet? En katt kanske det blir i framtiden. Tiden rusar iväg och jag ser fram emot ledigheten tillsammans med min lilla familj. Har faktiskt inte påbörjat julklappshandlingen än, men ser fram emot det enormt. Älskar att få köpa presenter till nära och kära. Jag och Micke funderar fortfarande på vad vi ska ge varann i år, vi får se om vi lyckas köpa något, annars blir det en gemensam present som vi unnar oss.
Nu blir det lussebullar, pepparkakor och glögg i mängder. Det är viktigt att njuta av julen, den kommer bara en gång om året och är faktiskt inte så lång. Så nu njuter jag av livet och ser fram emot ett nytt år som närmar sig med stormsteg.... God jul!

Sofia, Linn & Michael

Tiden går och nu närmar vi oss november. Men idag är det den 28 oktober, en dag som varit mycket speciel för en viss person och inte minst hela min familj.

Det var den här dagen min syster Linn föddes, hon skulle blivit 27 år idag. Hon älskade sin födelsedag. Det känns konstigt att hon inte är här, saknaden är fortfarande stor medan livet ändå fortsätter att ticka på. Jag satt vid mitt piano här om dagen och sjöng, helt plötsligt kom alla de här minnena upp i mitt hjärta. Jag och Linn sjöng ofta tillsammans, improviserade nya texter och melodier. Vi hade så roligt tillsammans, det fanns ju saker som bara hon och jag skrattade åt och blickar bara vi kunde tyda. Men de är härliga minnen nu som jag bevarat djupt i mitt hjärta och aldrig kommer glömma. Men när de kommer upp rinner tårarna på mina kinder och en djup suck av saknad ligger i mitt bröst. I dag så fick jag ett sms från min älskade stora syster Sofia, det var skickat till mig och min lillebror. Hon skrev att idag så har Linn sin stora födelsedagsfest i himlen och det tror jag verkligen! Hon skrev också hur mycket hon älskade oss. När man förlorat någon blir man så medveten om allt runtomkring, allting blir så betydelsefullt. Min syster Sofia och min bror Michael är jag så otroligt tacksam över och jag är så lycklig att dom finns vid min sida. Dom förgyller livet! Och även om man kanske inte har ett syskon eller en stor familj så finns det alltid någon i ens liv som betyder mycket för en och de relationerna ska man ta hand om, vårda och verkligen våga visa sin kärlek. Det viktigaste vi har är dom som står oss närmast. Min älskade lilla Sunday Linn ligger här och sover bredvid mig i sina ljusrosa mjukisbyxor med silverprickar på och jag inte sluta förundras över hur lik hon är alla mina syskon på ett eller annat sätt. Hon är verkligen en liten ängel från himlen, en varm present direkt ifrån Guds famn in våra liv...

Åtta veckor...

Nu har det gått åtta veckor sen min lilla Sunday Linn kom hit till oss. Tiden rusar iväg och livet som två barns mamma är lite annorlunda, men inte mer annorlunda än jag förväntat mig. Jag kan tycka att två barns livet är egentligen som vilket annat arbete som helst, jag har mycket mer på "att göra listan" nu och det är två som kräver min uppmärksamhet på helt olika sätt. Men det är fantastiskt att ha två små kycklingar och jag skulle aldrig byta ut det mot något. Känner mig priviligerad att vara en ung mamma. Men i den här djungeln av blöjbyten, matlagning, barnvagnar, pott träning, parkbesök och gnäll så tänker jag inte tappa bort mig själv. Drar mig inte för att lägga lite extra lila ögonskugga på det trötta ögonlocket eller lite oranget läppstift på mina läppar eller ta en extra lång dusch när barnen sover eller hetta på platttången fast det bara är 10 min tills vi ska gå ut genom dörren. Ibland sätter jag mig vid pianot och sjunger några truddelutter för att komma på andra tankar eller varför inte möblera om i sovrummet. Tror det är väldigt viktigt att i den här djungeln fortsätta vara sann mot sig själv och våga vara den man är född till att vara och ta med barnen i ens drömmar.

Mycket har hänt på de här åtta veckorna som gått. Min lilla Tino som han nu börjat kalla sig själv har hunnit bli 2 år! Och den dagen firade vi med buller och bång tillsammans med kusin Rose hemma hos min stora syster Sofia. De var ballonger i taket, godis, massa presenter och en varsin tårta till deras ära. Det var en underbar dag! Några dagar efter det blev det Astrid Lingrens för min lilla kille som skulle laga ett läckage från urinblåsa till njurarna. Men efter att de insett att det skulle krävas ett annat ingrepp skickade de hem oss, men alldeles för tidigt tyvärr. Så det blev akuten den natten eftersom Valentino inte kunde kissa själv och när vi trodde det var över så fortsatte de att göra misstaget att skicka hem oss, så efter två akuten besök blev han kvar på Astrid Lindgrens för att han fått en så ovanligt kraftig infektion. Där fick han ligga veckan ut, men Gud var med oss verkligen! Nu mår han bra och det är det viktigaste. Men snart väntar den riktiga operationen och det känns självklart jobbigt, men då kommer det här lilla felet han har kunna åtgärdas på riktigt och han kommer bli helt bra. Hösten är verkligen här och vintern närmar sig långsamt men ändå snabbt. Jag tycker det är mysigt, det är så vackert med de gula löven som dalar ner från träden och täcker asvalten här inne i stan. Måste lämna in min vita vinterjacka på kemtvätten nu, för frysa är något jag inte tänker göra den här vintern.

Home Sweet Home

Sunday Linn



Lägg till bildtext

Sunday Linn Novella Carlson föddes sensommaren den 31 augusti 2011, sista dagen på månaden. Hon var beräknad den 3 september enligt ultraljudet, men jag kände att det här var en liten augusti tjej. Man kan aldrig vara säker, men i mitt hjärta visste jag att hon skulle komma innan månaden var slut och det gjorde hon. Förvärkarna började redan dagen innan på Mikaels födelsedag, men de var varken starka eller speciellt regelbundna, men jag kunde ana att det kanske var något på gång ändå. Vi var hos barnmorskan samma dag och jag berättade lite hur jag kände och hon frågade skämtsamt om jag ville stanna och föda. Jag åkte hem och Mikael till jobbet, på kvällen gick vi till Pizza Hut bara jag, Mikael och Valentino för att fira Micke som fyllt 29 år den dagen och jag kände att något var i görningen. När klockan slog nio började förvärkarna komma med 10-12 minuters mellanrum, men var inte smärtsamma. Vi hyrde film, köpte godis och klockade värkar den kvällen, jag förberedde min stora syster på att något kunde hända. Vi gick och la oss, men vaknade strax efter för vi kände att det var tid att lämna Valentino, sen kl.02:10 gick vattnet och vi åkte direkt in till SÖS. Vilket jag var tacksam över, jag fick lustgas med en gång och fick en positiv upplevelse av den första perioden av öppningsarbetet. Jag och lustgasen blev nära vänner den kvällen och jag har nog aldrig varit så snurrig och pratsam någon gång i mitt liv. Micke har påmint mig om mycket jag sagt och en gång sjöng jag mig igenom en värk och ropade "Im a rock star!" och när jag kom ur lustgasen sa jag till Micke att jag trodde jag var en rockstjärna. Vi skrattade en hel del. Men när jag öppnats 8/9 cm och det gjorde riktigt ont fick jag chansen att få ryggmärgsbedövning vilket stannade av allt och jag fick vila, men det resulterade i att den här förlossningen tog en och en halv timme längre än Valentinos. Jag hade de mest fantastiska barnmorskorna som hjälpte mig på de mest underbara sätt och det gav mig en väldigt positiv upplevelse.
Nu har det gått fem dagar sen min vackra lilla prinsessa valde att komma ut och in till den här världen. Jag måste vara världens lyckligaste människa, glädjen är obeskrivlig. Jag kan inte sluta förvånas att man faktiskt glömmer de där hemska förlossnings smärtorna, trots att magen inte är i den fina form den var innan och det värker i kroppen, så är det enda jag kan tänka på den vackra ljuvel som ligger på mitt bröst och sover tungt. Hon är perfekt på alla sätt, den välformade näsan, de mörkblå vackra ögonen och den alldeles utsökta lilla munnen med större underläpp än överläpp som hon ärvt från min sida av släkten. Hon är lik mig till utseendet och är otroligt snäll och harmonisk.
Varje liten nyfödd människa är ett bevis på att Gud verkligen finns, min dotter är en present från himlen. Förra året förlorade jag min stora syster, men nu har jag fått tillbaka en dotter som ger mig så mycket glädje och jag kan inte beskriva min tacksamhet! Sunday Linns namn hade vi bestämt redan innan vi visste att vi väntade en flicka. Sunday betyder inte bara söndag utan även "Sunny day", solig dag och Linn fick hon efter min stora syster som betyder "Ett flöde av godhet" sen har vi gett henne ett tredje namn Novella som är italienskt och betyder "Poem", dikt....Nu äntligen är hon här!




26 Augusti

 26 Augusti är en dag som alltid kommer väga tungt i mitt hjärta. Jag vaknade tidigt den här morgonen, men det var inte förrän jag tog steget in i den fina lilla blomsteraffären som det riktigt slog mig varför jag var där för att köpa de finaste rosor jag kunde hitta. Då fick jag hålla mina tårar tillbaka medan floristen frågade mig hur jag ville ha rosorna, om de snabbt skulle hamna i vatten o.s.v det spelar ingen roll tänkte jag för mig själv, men mycket vackra blev de. Jag valde de rosa rosorna för Linn var färgstark, hon var född på hösten och passade bra i de där

 varma härliga tonerna, men hon bar ofta rosa på läppar, tröjor och annat, därför tänker jag på rosa när jag tänker på henne. Efter hon skrivit sin bok om "Köttbullen Vincent..." köpte jag och min syster Sofia ett vackert litet silver halssmycke till henne som hade en glittrande rosa liten boll hängande, hon blev mycket glad kommer jag ihåg och bar den ofta. Vi var där idag, vid graven och den otroligt vackra kyrka som bär så mycket vackra minnen från bröllop långt tillbaka i släkten, inte minst mitt eget och flera av mina förfäder ligger begravna, men trodde jag att jag en dag skulle gå dit och lägga rosor på min systers grav, nej. Men idag var vi där, hela familjen och mindes henne tillsammans. Regnet duggade ner tillsammans med våra tårar vid det vackra vita lilla korset. Vi läste psalm 23 tillsammans, den sista psalmen Linn lämnat uppe vid sin säng innan hon lämnade jorden, en psalm som Gud gett mig för just det året Linn gick bort. Men det var inte förrän vi skulle gå ner altargången till hennes vita grav i kyrkan efter hennes bortgång som orden ringde i mina öron "Om jag än vandrar i dödsskuggansdal så fruktar jag inget ont...." då förstod jag varför Gud gett mig det ordet för just 2010 och det gav mig kraften att gå vägen fram till kistan. Trots sorgen idag så tröstas vi av att hon nu är frisk och lycklig! Hon älskade Gud så passionerat och hennes liv fortsätter spegla sig i den framtid som kommer. Jag känner mig tacksam idag att jag och min familj alla kommer få vara en del av himlen en dag, att vi kommer vara tillsammans och kan vila tryggt i Guds famn.

En mammas längtan...

Du är så nära mig som du någonsin kommer vara, du hör mina andetag och mitt hjärta slå, varje slag fylld med liv och kärlek ämnat för dig. Trots att jag känner dig så väl ínom mig och vet att du finns där. Så längtar jag efter att få se in i dina vackra oskyldiga ögon, ögon från en ängel som precis lämnat en himmel för att komma hit till mig för att förgylla mitt liv och ge dagarna guldkant. Jag längtar att få forma ditt namn med mina läppar och se dina händer gripa tag om mitt finger, se din pappa kyssa din panna och stoltheten i hans ögon. Du är den vackraste gåva Gud någonsin gett mig, ett liv inslaget i det vackraste paket. Du är en lysande stjärna på en nattsvart himmel, solen efter en regnig dag, doften av syrener efter en kall vinter och vinden som torkar bort den mest sorgsna tår. Min dotter....jag älskar dig!

Crazy Cravings

Nu är vi äntligen inne på mitten av augusti, jag är nu fullgången 38 veckor och i morgon går jag in i vecka 39. Det känns ofattbart! Snart kommer jag ha min lilla bebis i famnen, nu känner jag mig redo för förlossningen. Jag har kommit till den punkt då jag vill känna smärta, tänk att man kommer dit tillslut?! Ofattbart. Till skillnad från graviditeten med Valentino har jag haft en del förvärkar, inte många men trycket har varit helt annorlunda, trodde lilla bebisen skulle trilla ut här om dagen. Med Valentino visste jag inte ens hur en förvärk kändes, fick inga förvarningar alls. Sen två dagar in BF, halv två på natten, POFF gick vattnet och fem timmar senare var han ute. Väntar nu med spänning på hur den här förlossningen kommer gå till, helt annorlunda kanske. Men jag längtar och har längtat länge nu. Magen växer fint och allt fungerar som det ska, ligger vaken en del på nätterna nu och väskan vi ska ha till BB har jag nog packat om en fyra fem gånger nu. Som alla vet så kan ju gravida få för sig de mest speciella saker, som här om dagen så ville jag bara ta en varm dusch och äta en skål med limeskivor för mig själv samtidigt, tro det eller ej, men jag njöt! Sen här om dagen fick lime skivorna ligga i ett glas med vatten, åt limen först sen drack jag vattnet. Så gott! Köksrengöring, badrumsrengöring, diskmedel, te sorter m.m har jag bara köpt i citron. Jag tror jag ser en röd tråd. Jag kan bli tokig på mig själv med de här konstiga cravings jag känner, men snart är det över och då kommer jag inte längre behöva stanna på Ica vid tvättmedelet och sköljmedlet och lukta eller känna att jag skulle vilja dricka ett glas med citronrengöring....

Radisson Blue Viking

För ungefär en vecka sen så firade jag och Mikael vår bröllopsdag. Vi firade den en månad innan för egentligen så är den 1:a september, men eftersom vår lilla skatt kommer runt det datumet så valde vi att ta in på Radisson Blue Viking en natt, en månad innan. Förra året blev inte mycket firande då min älskade syster fick lämna oss. Men nu så fick vi barnvakt av min lillebror och hans fina fru och vi

fick tid för oss själva på det här otroligt fina fem stjärniga hotellet mitt inne i stan. På kvällen gjorde vi oss fina och åt en bit mat, gick på stan och på kvällen tog vi hissen direkt ner till gym och bad för ett dopp i den sköna kalla polen och sen även i den varma bubblande jacuzzin. Som långt gången gravid och fullt upp hela dagarna med en snart tvååring så var det som balsam för min själ. Frukosten var otrolig och grymt bra service från alla världens hörn för att kunna betjäna både svenskar, japaner, indier, tyskar och ja många fler. Sen efter frukosten blev det även ett dopp i polen igen, så skönt. Men en natt borta från min lilla pojke räckte gott och väl och vi kunde inte vänta med att hämta honom dagen efter. Ett bra tips till alla föräldrar som vill pusta ut lite och känna sig som en ny människa...